Från satir till pr-succé: Så vände Anna Wintour ”Djävulen bär Prada” till sin egen fördel |
2003 släpptes Lauren Weisbergers första bok, inspirerad av hennes tid som assistent åt Vogues dåvarande chefredaktör Anna Wintour. I ”Djävulen bär Prada” heter chefredaktören Miranda Priestley, tidningen heter Runway och en sak är tydlig: Anna Wintour är djävulen.
Den gjordes senare till film och har blivit något av en klassiker inom chick flick-kategorin. Snart kommer uppföljaren ”Djävulen bär Prada 2” och nu har Vogue fullt ut omfamnat sin skönlitterära adaption.
2006 var det inte självklart. Risken för kontrovers resulterade i vissa utmaningar för filmens produktion: enligt Meryl Streep var designers och modevarumärken så rädda för att göra sig ovän med Anna Wintour att de inte ville låna ut några kläder till inspelningen.
Det problemet har de inte längre. Någonting har förändrats och Anna Wintour har flera gånger haft en biroll i uppföljarens marknadsföring.
När Anne Hathaway, som spelar huvudrollen, presenterade en Oscarsstatyett tidigare i år var det inte tillsammans med sin motspelare Meryl Streep – utan med Anna Wintour, som skämtsamt kallade henne för Emily (namnet på den illa behandlade assistenten i filmen).
Många är vi som tröttnat på trenden av uppföljare och remakes. Men redan innan premiären har ”Djävulen bär Prada 2” lyckats charma i alla fall mig, för att den gör mer än att bara spela på nostalgi för en svunnen tid. Jag välkomnas in i dess värld, med status och allt vad det innebär.
Från Coca-Colas Instagram.
Marknadsföringen av filmen är helt baserad på att den fiktiva tidningen Runway finns på riktigt. De har samarbetat med flera varumärken, som Diet Coke, Tresemmé och L’Oreal Paris. Miranda Priestlys oneliner ”That’s all” har synts lite överallt och både Tresemmé och L’Oreal Paris spelar hårt på filmens mest populära ögonblick i sina reklamfilmer.
Du missar innehåll i denna artikel på grund av dina cookie-val. Kontrollera dina inställningar och dubbelkolla om YouTube är blockerad under “Visa våra partners”.
Du missar innehåll i denna artikel på grund av dina cookie-val. Kontrollera dina inställningar och dubbelkolla om YouTube är blockerad under “Visa våra partners”.
Publiken ska kliva in i – eller absorberas av – Miranda Priestleys modevärld. Frågan är om det går, när alla vet att djävulen iklädd Prada, Anna Wintour, sitter på vår axel.
Är det fortfarande fiktion, ett satiriskt porträtt på en maktfullkomlig, elitistisk och snobbig chefredaktör? Inte bara. ”Djävulen bär Prada” har förvandlats, eller gjorts till, en strålande pr-möjlighet för samma person den till en början skodde sig på. Imponerande.