Skärmtid har de senaste åren blivit en av de mest omdiskuterade frågorna i samtalet om barn och ungas uppväxtvillkor och lärande. På fritiden kritiseras den för att tränga undan fysisk aktivitet och sociala möten ansikte mot ansikte, vilket också speglas i Folkhälsomyndighetens råd om begränsad skärmtid för barn och unga. Genom regeringens satsning på ”ökad lästid och minskad skärmtid” i skolan har debatten om skolbibliotekens och den tryckta (läro)bokens betydelse också fått ny kraft. Från forskarhåll rapporteras att barn i vissa fall lär sig sämre via skärm - och att det riskerar försvaga koncentration och uthållighet – vilket ytterligare skärper tonläget i diskussionen.

Parallellt med detta finns en växande forskningslitteratur om hur digitala läranderesurser kan hjälpa barn och unga att lära sig på sätt som traditionell undervisning och tryckta läroböcker inte kan. Digitala spel, som många förknippar med nöje och fritid, lyfts av flera forskare och lärare som verktyg med god potential att stötta elevernas lärande. 

Hur kan då spelbaserade lärandeverktyg vara en resurs för lärandet? Under vilka förutsättningar blir de en tillgång snarare än en begränsning och distraktion i undervisningen?

Tänk dig att som elev få bygga atomer i ett datorspel och som ett resultat av detta bättre förstå hur de fungerar. Att det är möjligt visar en sydafrikansk studie av högstadieelever som fick bygga atomstrukturer i Minecraft Education (ME), en skolversion av det populära datorspelet Minecraft. Det som eleverna tidigare upplevde som abstrakt och svårt blev mer konkret och greppbart. Resultaten visade också att eleverna utmanades att tänka kritiskt, särskilt när de........

© NA