Inom mitt eget forskningsfält – måltidskunskap – talar vi också mycket om att vi måste släppa taget om många av de saker som traditionellt anses särskilt läckra i vår matkultur. Det gäller särskilt animaliska produkter, som inte är så klimatsmarta. De hittar vi i överflöd i både köttbullarna och gräddsåsen, i julskinkan och kebaben, i semlan och prinsesstårtan.

Man kan få intrycket av att hållbar mat inte får eller kan förknippas med njutning. Att vi bara ska sitta kvar med en morotsstav och ljummet vatten – isbiten drar ju för mycket energi! Men kanske finns det en väg att kombinera hållbarhet och njutning. Kanske är det vår förståelse av hur det goda livet vid bordet kan se ut som behöver revideras.

Ett första stopp i denna revidering skulle kunna vara hos filosofen Kate Soper. Hon menar att många av våra föreställningar om det goda livet är tätt knutna till konsumtion och till att större är bättre: den feta bilen, den gigantiska biffen eller den ultimata jordenruntresan. Soper påpekar att detta både är klimatmässigt ohållbart och mänskligt utmattande. Vi arbetar mer för att kunna köpa mer – och slutar ofta med mindre tid, mindre ro och mindre glädje.

Men kanske finns det en väg att kombinera hållbarhet och njutning.

Men kanske finns det en väg att kombinera hållbarhet och njutning.

Blir vi egentligen lyckliga av att jaga denna vision av det goda........

© NA