Citatet kommer från en intervju jag gjorde med en chef på en kommunal arbetsmarknadsenhet förra året. Dessa så kallade AME-enheter växte fram i spåren av den ekonomiska krisen under 1990-talet, som ett svar på kommunernas ökade kostnader för socialbidrag (dagens försörjningsstöd) men också utifrån en kommunal kritik av att Arbetsförmedlingen inte gav tillräckligt stöd till socialbidragstagare. Kommunernas initiativ väckte kritik, inte minst från Arbetsmarknadsdepartementet – det var statens ansvar att bistå arbetssökande.

Spolar vi fram till 2020-talet har tonen förändrats på nationell nivå, från kritisk till omfamnande. Det visar Tidöpartiernas lagförslag om aktivitetskrav. Förslaget, som stöds av Socialdemokraterna, innebär att kommunerna tvingas aktivera försörjningsstödstagare, i normalfallet genom heltidsaktiviteter. Detta bryter med nuvarande lagstiftning som ger kommunerna utrymme att välja vilka som ska aktiveras och i vilken omfattning.

Annons

Annons

Men det är inte bara skiftet från kommunal frivillighet till tvång som utmärker förslaget. Även innehållet påverkas.

Nuvarande lagstiftning betonar att insatsernas syfte ska vara att utveckla deltagares ”möjligheter att i framtiden försörja sig själv” och att kommunerna ska beakta ”individuella önskemål och........

© NA