Jag vet att jag inte är ensam om detta. För många unga idag är musik inte bara något man lyssnar på, den blir en del av vardagen och identiteten. Musik har följt människor i alla tider, i ritualer, i sorg och i gemenskap.

Det som skiljer vår tid från tidigare generationer är sättet vi lyssnar på. I dag finns musiken ständigt tillgänglig i mobilen och det börjar i allt tidigare ålder. Den följer med överallt, vilket också innebär en belastning på hörseln som tidigare inte varit möjlig.

I min forskning och i mötet med barn och unga ser jag att många är medvetna om att höga ljud kan vara skadliga. De känner ofta till tinnitus och en del lever med det redan i tidigt tonår. En del förstår också att en permanent hörselskada inte går att reparera. Ändå fortsätter de att lyssna och spela, ofta på höga ljudnivåer och i många timmar. Inte för att de inte bryr sig, utan för att musiken gör så mycket gott här och nu.

De känner ofta till tinnitus och en del lever med det redan i tidigt tonår.

De känner ofta till tinnitus och en del lever med det redan i tidigt tonår.

Unga beskriver att de använder musik för att få vara ifred en stund, dra sig undan och ta kontroll över sina känslor och sitt tempo. Musiken kan lugna, ge glädje och fungera som ett sätt att hantera oro och en framtid som inte alltid känns självklar. I det perspektivet väger vinsterna tyngre än en risk som upplevs som avlägsen.

Det är egentligen inte särskilt märkligt. Under tonårstiden är framtiden ofta svår att greppa och hörseln sällan en prioriterad fråga. Att möta unga med en förväntan att de ska sluta lyssna på musik är därför inte realistiskt. Samtidigt är det problematiskt att riskerna inte alltid är lätta att uppfatta i vardagen. Bullerrelaterade hörselskador utvecklas ofta gradvis och ibland utan tydliga varningssignaler.

Tidiga tecken, såsom tillfällig tinnitus eller ett ökat behov av tystnad, tolkas sällan som något allvarligt, trots att forskning visar att sådana symtom kan uppträda tidigt i ett förlopp. I forskningen ser vi också att hörselundersökningar ibland kan visa tidiga tecken på hörselpåverkan, även när hörseln fortfarande klassas som ”normal”. Det gör att den som upplever symtom kan få beskedet att allt ser bra ut, även om kroppen signalerar något annat. Det innebär också att unga i allmänhet inte har kunskap om hur lyssningsvanor kan hänga ihop med olika hörselsymtom, och det kan vara svårt att veta hur man ska få hjälp.

Bullerrelaterade hörselskador utvecklas ofta gradvis och ibland utan tydliga varningssignaler.

Bullerrelaterade hörselskador utvecklas ofta gradvis och ibland utan tydliga varningssignaler.

Trots att kommunikation, relationer och delaktighet i stor utsträckning bygger på fungerande hörsel ges hörselhälsa låg prioritet i samhället. Till skillnad från många andra hälsoområden saknas strukturer för att arbeta förebyggande med hörsel under uppväxten. Det finns inga självklara sammanhang där unga regelbundet får följa upp sin hörsel, prata om lyssningsvanor eller få stöd i hur man kan lyssna mer hållbart, samtidigt som exponeringen för höga ljud ökar. Hörselvården blir därför ofta aktuell först när svårigheterna redan är påtagliga.

Fem råd för att lyssna smartare

Ta pauser: Ge hörseln vila efter längre eller intensiva lyssningspass. Pauser gör att öronen återhämtar sig och musiken låter bättre längre. Tumregel: Efter en timme med mycket ljud, ta 5–10 minuters ljudvila.

Känn efter volymen: Om du knappt hör någon som pratar nära dig kan volymen vara för hög. Testa att sänka ett par steg och lyssna vidare, ofta känns det lika bra.

Lyssna på kroppen: Pip, sus, ljudkänslighet eller trötthet kan vara tidiga varningssignaler. Upprepas det ofta är det klokt att se över dina lyssningsvanor.

Använd hörselskydd vid höga ljud: Musikproppar sänker volymen utan att förstöra upplevelsen. Bra vid konserter, festivaler och andra högljudda miljöer.

Kolla hörseln ibland: Regelbundna hörselkontroller ger koll på hur öronen mår och om dina lyssningsvanor fungerar för dig.

Att satsa på prevention handlar inte om att förbjuda musik och hörlurar. Tvärtom visar forskning att unga ofta är medvetna om riskerna, men saknar sammanhang där de kan prata om hörselhälsa på ett öppet och vardagsnära sätt. Ofta handlar det inte om stora förändringar, utan om små val i vardagen, som att ge hörseln tid för återhämtning efter längre lyssningspass eller att inte automatiskt höja volymen i bullriga miljöer. I mitt arbete som audionom och forskare möter jag ofta behovet av just detta perspektiv. En viktig del av vårt uppdrag är att visa att det går att ta hand om sin hörsel utan att behöva ge upp musiken, att favoritlåten ibland förtjänar att spelas lite högre, och att njutning och omsorg för hörseln inte står i motsats till varandra.

Att satsa på prevention handlar inte om att förbjuda musik och hörlurar.

Att satsa på prevention handlar inte om att förbjuda musik och hörlurar.

I slutändan handlar det om att ge människor kunskap och förutsättningar att ta hand om sin hörsel i vardagen. Det ansvaret kan inte läggas enbart på individen, särskilt inte på barn. Forskning och hörselvård har en central roll i att synliggöra tidiga varningssignaler och bidra med information även innan problemen blivit bestående. Detta hänger också ihop med att vi som samhälle ger hörseln samma självklara plats som andra delar av hälsan.

För många av oss spelar hörseln en avgörande roll i hur vardagen fungerar. Tar vi den på allvar tidigt skapar vi bättre förutsättningar för att musiken ska få fortsätta vara det den alltid varit, något som bär, snarare än något som riskerar att kosta oss mer än det ger.

►Familj: Föräldrar och två syskon i Malmö som jag står väldigt nära.

►Forskningsområde: Jag forskar om barn och ungdomars musiklyssningsvanor i relation till kort-och långsiktiga hörselrisker samt musikens positiva effekter för hälsan.

►Kuriosa: Har svårt att gå förbi en pysselbutik utan att gå in, och ännu svårare att gå ut tomhänt.

I samarbete med Örebro universitet publicerar NA varje vecka vetenskapskrönikor inom varierande forskningsområden.

© NA