Under de långa vintermånaderna har jag nästan hunnit glömma hur människor är. Jag har bara träffat några få och de befinner sig i min filterbubbla, vilket ofta förenklar saker.
När man rör sig inom sin filterbubbla kan man inbilla sig att folk är helt normala. Om de till exempel har ett glasspapper i handen skulle de i så fall se sig om efter en papperskorg att lägga det i. I min filterbubbla lägger vi skräpet i papperskorgar. Vi kan dricka för mycket ibland men börjar inte veva. I min filterbubbla beter vi oss.
Att det i andra filterbubblor fungerar på ett annat sätt blir uppenbart först när temperaturen stiger och vi börjar ses utomhus igen. Jag slås av att många tycks ha som en funktionsnedsättning som får dem att fungera dåligt i grupp. För att ingen utanför min filterbubbla ska bli upprörd kanske det är bäst att kalla det för en brist. Folk kan inte bete sig helt enkelt.
Jag tog cykeln till bryggan igår. Så jävla nice, tänkte jag. Så jävla nice att bara ligga där och höra klucket av vågskvalp. Att se ut över sjön och kanske för ett ögonblick bli kontemplativ. Bryggan var ordentligt........