Tillbaka på kontoret sitter jag och slölyssnar på kollegernas semesteranekdoter. Nej, det är inte jättekul att höra vad folk har gjort på sommaren, eftersom berättelserna sällan innehåller vare sig konflikt eller fördjupning. Jag sitter och fantiserar om att sätta saxen i berättelserna och bara behålla det väsentliga, drömmer om att den ospännande historien mirakulöst ska ta fart, drivas fram mot första och andra vändpunkten, kanske erbjuda en sista twist för att slutligen nå klimax. Men så blir det aldrig och kanske är det för mycket begärt. Det man uppenbarligen vill leverera är referat av ”Mitt sommarlov”-karaktär som liknar på pricken dem från förra, förrförra och förrförrförra året, med obligatoriska inslag av segelturer, Greklandsveckor, släktträffar och utbyggnader.

När det visade sig att mitt barns far inte haft några problem med kommunikationen insåg jag att barnet helt enkelt blockat mitt nummer.

Alla dessa renoveringar, tar de aldrig slut? Tänk när husen är färdigbyggda och folk blir tvungna att berätta nåt intressant som har med mänskliga relationer att göra – det är ju liksom ingen nyhet att det........

© Göteborgs-Posten