Potters coachning helt enkelt perfekt |
I pressrummet inför avsparken på Estadi Ciutat var det ingen som riktigt kunde svara på exakt vilken formation förbundskapten Graham Potter egentligen hade valt i ödesmatchen.
Sportbladet la ut att det handlade om 5-4-1 med Viktor Gyökeres ensam på topp. Fotbollskanalen publicerade först en elva enligt 3-5-2-formationen, men ändrade sig till en 5-2-3-formation på sina sociala medier.
Svenska Fotbollförbundet själva skrev på sin hemsida att det var 4-4-2 med Benjamin Nygren till vänster, och Anthony Elanga ihop med Gyökeres på topp. Det var också det som kommunicerades i den officiella Uefa-informationen – 4-4-2 med Nygren till vänster och Herman Johansson till höger.
När matchen väl började visade sig Graham Potters formation snabbt vara en ytterst flytande och föränderlig sådan beroende på om Sverige anföll eller försvarade.
Men – det var definitivt inte ett 4-4-2. Om detta var ett försök av landslaget att förvilla Ukraina via den officiella informationen, var det i så fall ett lyckat sådant.
Ett superbt samarbete
Det tog bara fem minuter innan Sveriges tre offensiva spelare – Elanga, Nygren och Gyökeres – hade kombinerat sig fram till 1–0.
Ett klassmål där Elanga släppte bollen perfekt på Nygren som löpte rätt och serverade Gyökeres exakt där han ska vara framför mål. Jag skrev i min krönika inför matchen att inget skulle förvåna mig mindre än om Utbynäs SK-sonen avgjorde allt i 79:e minuten – nu spelade han fram Viktor Gyökeres till 1–0 i sjätte minuten i stället. Jag är inte förvånad över det heller.
Exakt tajming i alla delar, ett superbt fotbollsmål av en anfallstrio som aldrig spelat ihop tidigare. Att Graham Potter gav just de tre chansen framför åtta lagkamrater med mer defensiva uppgifter är inget annat än perfekt coachning när det behövdes som allra mest.
Ett tidigt mål efter ett blixtrande anfall. Sedan kunde Sveriges i grunden defensivt balanserade startelva fokusera på att bevaka ledningen.
Vilket Sverige gjorde från och med minut tio, give or take. Att försvara samlat, utan att släppa till målchanser, och kontra effektivt, är också en del av en lyckad taktik. Det var Graham Potters Sverige i ett nötskal i kväll. Knappt 40 procents bollinnehav – och Viktor Gyökeres på topp.
Ja, framför allt var det det här Viktor Gyökeres stora show. Fem minuter in i andra halvlek slog han till med ett nytt klassmål, en snärtig bredsida, en snabb biljardstöt intill bortre stolpen, framspelad av Kristoffer Nordfeldt. Den på förhand ifrågasatte keepern hade precis räddat Ukrainas första skott på mål, en strumprullare av Oleksandr Zubkov, innan han skickade iväg sin assist till Gyökeres.
Och det får jag väl erkänna – den assisten såg jag inte komma på förhand. Nordfeldt kändes lugn och trygg rakt igenom, och också han föll därmed ut som ett klokt spelarval av förbundskapten Potter.
När Viktor Gyökeres fullbordade sitt hattrick, på en straff han fixat själv, klev han fram som en stor, historisk, klassisk kvalhjälte om detta nu räcker hela vägen till VM efter playoff-finalen på tisdag kväll.
Sveriges defensiv snudd på prickfri
Om man ska klaga på något var det att Sverige för ofta släppte till för stora ytor centralt på mittfältet i första halvlek. Och i perioder blev laget alldeles för lågt. Så kan det inte se ut mot Polen på tisdag.
Att mittbacken Isak Hien tvingades kliva av med skada redan i slutet av första halvlek ingick förstås inte heller i planerna. In som central mittback mellan Gustaf Lagerbielke och Victor Nilsson Lindelöf kom Carl Starfelt. Hiens frånvaro märktes aldrig, vilket förstärker bilden av att Starfelt klev rakt in i en redan fungerande Potter-defensiv.
Bortsett från den svenska defensiven, som var snudd på helt prickfri sista tredjedelen fram till Ukrainas onödiga reducering i 90:e minuten, var det överlag en svag fotbollsmatch med många tekniska misstag från båda håll. Inte konstigt. Det handlade om två skadeplågade lag som överhuvudtaget inte är samspelade. Samtidigt väldigt mycket i potten, en stor press på alla inblandade. Inte minst på Ukraina som spelade med förväntningar från en krigshärjad nation på sina axlar.
Exakt hur det såg ut saknar förstås betydelse för Sverige. Det var en match som levde sitt eget liv. Det kommer nästa match också göra, mot Polen på Strawberry på tisdag.
För Graham Potter handlar det inte om att bygga långsiktigt just nu, det handlar om två matcher som ska vinnas för att ta Sverige till VM. Han har redan kommit halvvägs, vilket är mer än hans föregångare Jon Dahl Tomasson lyckades med på 18 månader.
Framför allt har Graham Potter lyckats med något som Tomasson aldrig var nära överhuvudtaget: Sätta en ordentlig defensiv, och vinna en riktigt viktig tävlingsmatch.
Fortsätt så, Graham, så har Sverige snart en VM-biljett till USA i sommar. Det vore det här fotbollsårets största stöld sett till hur Sverige presterade i höstas, men den bästa tjuven väntar ju också in det rätta tillfället.
Fråga bara Viktor Gyökeres.
Ämnen i den här artikeln
Senaste nytt - Sportkrönikan
Robert Laul: I kväll kan ingenting förvåna mig – inte ens det
Robert Laul: Svårt känna glädje inför VM – men vi måste dit
Johan Rylander: Vart tog publiken vägen, Frölunda?
Robert Laul: Nicklas Lauwell är "next level" för IFK Göteborg