Jag anlände som vanligt i god tid till Gamla Ullevi, och fick väskan genomsökt i entrén där spelare, VIP och media går in. Väskförbud råder, och då får vi som arbetar på matcherna alltid våra väskor granskade.

Eller som man också skulle kunna säga: den kontroll som fotbollens ultras-grupperingar slipper (?), den får vi journalister leva med i stället. Blåvitt-supportrar hade i alla fall sprungit rakt in på läktaren med sina väskor förbi alla kontroller, rapporterade SVT timmen före avspark.

Nåväl, min väska godkändes, och även om jag inte var först till pressfikat var jag åtminstone tidig. Som vanligt när Blåvitt sladdar i tabellen bjuds en diger buffé. Allt för att åtminstone hålla stadens murvlar på gott humör i en pressad tid. Här fanns skivad vattenmelon, äppelkaka med vaniljsås och diverse snacks. Starka fyra plus…f’låt fyra starka fyrar.

Själv nöjde jag mig med två muggar gurkvatten. Är siktet inställt på att bli Sveriges mest vältränade 50-åring finns inga genvägar – inte ens då ett blodsocker i balans är en viktig del av förberedelserna i det här yrket. Det gäller ju att inte bli för frustrerad när nyhetsfokus skiftar från fotboll till ordningsstörningar. Det vill säga när jag tvingas radera en halvt färdigskriven fotbollskrönika för att stoppa nytt papper i maskin, och i stället fokusera på knallskott, avbrott och en evighetslång väntan på ett slutresultat.

Vem fan blev sportjournalist för att skriva om knallskott, nödbloss och fyrverkerier?

Det finns nog inget jag är mer trött på än knallskott. Ja, det skulle i så fall vara........

© Göteborgs-Posten