Just som den förra skandalomsusade säsongen tog slut var det dags för en ny. “Gift vid första ögonkastet” har fått en vinterversion, där slask och nakna trädkronor ersätter romantiska sommarängar och sju sorters blommor. Kanske hoppas man att besvikelsen ska bli mindre uppenbar om paren redan från början får se varandras februaribleka fejs? Tur att åtminstone en av deltagarna bunkrat upp med spraytan.

Som mångårig tittare av programmet har jag märkt av ett skifte. Från att “experterna” i början av SVT:s arrangerade äktenskap tog sig an lite vem som helst, allt från tafatta golvläggare med förkärlek för IKEA-kassar till kvinnor med överkänslighet mot korta män, har det på senare år varit förvånansvärt likartade singlar som lägger sina öden i produktionens händer.

Nästan alla är unga och från någon slags medelklass, det är sen gammalt. Men utöver det tycks de även ha gått till samma psykolog, läst samma självhjälpsböcker och fått samma insikt om att de “gett för mycket” i sina tidigare relationer.

De ägnar sig åt ett teoretiserande och intellektualiserande av kärlek som jag tvivlar på att tidigare generationer sysslade med, och som inte direkt skriker romantik. Om kärleksrelationer idag liknar medarbetarsamtal på en kommunikationsbyrå, som Åsa Beckman föreslog i sin söndagskrönika (DN 14/10), så präglas relationens begynnande fas snarare av........

© Göteborgs-Posten