En vecka har gått sedan årets Stockholmsvecka tog slut, och göteborgarna börjar så sakteliga återhämta sig. Way Out West är inte bara tiden på året då Slottsskogen massakreras av 70 000 fulla hipsters i gummistövlar. Det är även tiden på året då 70 000 fulla hipsters i gummistövlar kommer hit och tycker saker om staden.
Och vad än tyckandet består i är det allt som oftast helt fel.
Trots att jag älskar den här staden förbehållslöst ska gudarna veta vilken prövning det är att bo i Göteborg. Spårvagnstrafiken är ett haveri. Vägarbetena blir fler för varje fullmåne. Vädret ska vi verkligen inte prata om. Fast om någon insisterar: föreställ dig att bli flådd av en lövblåsare åtta månader om året.
Ändå är det något som händer i mig när en festivalbesökare, eller vem som helst som är inrest, raljerar om hur dyr falafeln på Linnéplatsens gatukök är i jämförelse med hur otroligt billig den är i Malmö (hutlösa 50 spänn numera, på min tid kostade den 35). Eller när Jens Liljestrand, ja han som skrev en text om att vara unlikeable, kallar Göteborg för ”sjukt sunkigt” i en tråd på X. Jag blir rasande. En rabiat lokalpatriotsextremist som får lust att........