”Fräcka fredag” får mig att minnas min tid som prydhetsprofet |
Barn är kristdemokrater, slog Liv Strömquist fast i sitt seriealbum ”Ja till Liv!” från 2011. De älskar kärnfamiljen, lobbar för att mamma ska vara hemmafru och är besatta av traditioner.
Och så är de sexualmoralister, vill jag tillägga. Åtminstone var jag det själv tills puberteten slog till på riktigt. Under fjortiseran satt min kompis och jag i hennes flickrum och lovade dyrt och heligt att aldrig klä oss i 2009 års mode: stringtrosor, bara ben och ett linne som precis täckte rumpan. ”Horigt”, sa vi inte men vi tänkte det definitivt medan vi mallade oss över våra egna kyskhetsbälten till långbyxor.
En slampskammande trettonåring, vad tyder det egentligen på? Att det var en annan tid, till att börja med. Men också att vi antagligen influerats av en föräldrageneration som själva vuxit upp under 68-rörelsens utsvävande free love-mantra och revolterade genom att fostra oss till körsjungande små tanter.
Jag tänker på min tid som prydhetsprofet under tittningen av Sindra Grahns dokumentär ”Sexpredikanten”, om Malena Ivarssons lika hatade som uppskattade ”Fräcka fredag”, sexualupplysningsprogrammet som gav hela Sveriges kristna och frireligiösa tuppjuck.
Det var väl i och för sig en........