Elias Canettis roman ”Förbländningen” från 1936 handlar om en eremitisk sinolog. Peter Kien, som han heter, förfogar över ett enormt privatbibliotek. Samtliga väggar i hans fyrarumsvåning är täckta av böcker från golv till tak. Lägenhetens fönster har han låtit mura igen. Möblerna begränsar sig till ett skrivbord och en divan.

Kien lever enbart för att läsa och skriva. Hans största skräck är att bli blind. Ett arv tillåter honom att avstå från att ta en professur. Då och då sänder han sina arbeten att läsas upp på konferenser utan att någonsin delta själv. Han för en sparsam brevväxling med ett fåtal kollegor som får oändligt med uppslag via hans ord.

”Förbländningens” inledande del heter ”Ett huvud utan värld”. Vem har inte drömt om en sådan ostörd tillvaro? Snart gör sig världen dock påmind i form av Kiens hushållerska som i åtta år har spionerat på sin arbetsgivare. Hon tycker att den tid han ägnar åt böckerna verkar misstänkt och bestämmer sig för att avslöja hans hemlighet.

När hon till sist märker att en sådan inte finns, att han verkligen bara läser och skriver, blir hon mycket arg. Hushållerskan........

© Göteborgs-Posten