Göteborgskoloristen Waldemar Sjölander emigrerade till Mexiko 1946. Tillsammans med studiekamraterna på Valand, Åke Göransson, Ivan Ivarsson och Inge Schiöler, hade han målat tavlor med uppdrivna färger. Nu ville han resa dit färgerna fanns på riktigt. Om Mexiko hade han drömt sedan han i barndomens böcker, lånade på Dicksonskas folkbibliotek, läste om sjörövare och pirater som drack Jamaicarom.
Redan i Havanna träffade Sjölander en stuveriarbetare som var särskilt intressant: ”Han hade inte en sak på kroppen som var i samma färg: skorna var ljusgula, strumporna violetta, byxorna gröna, skjortan ljust skär med en orangefärgad slips och halmhatten var målad ljusblå.” En lyckoträff för en Göteborgskolorist! Lägg därtill att mannen skötte vinschen med fötterna samtidigt som han låg ner och rökte en cigarr. ”Jag hade aldrig sett något liknande” berättar Sjölander i Bo Petersons intervjubok ”Samtal i ateljén” (1980).
De hade en genomskinlig djävul med ett ormhuvud mellan sig
De första åren i Mexiko bjöd på en rad insisterande........