Boken är tusen sidor lång och den tog tio år att skriva. Författaren gick upp varje dag klockan fem för att skriva den. Eller så satt hon på nätterna efter att barnen hade somnat. År har ägnats åt studier på flera skrivarskolor. Skrivande är något som författaren har hållit på med sedan hon var sju. Under långa perioder har författaren varit tvungen att försaka sådant som vi andra ägnar oss åt: vänner, tv och vin.
Ungefär så låter det ofta i författarintervjuer, när en boks kvaliteter ska beskrivas. Journalisten tar till kvantitativa mått och författaren framhåller sin flit och svarar på frågorna som om hon hoppas på att bli anställd någonstans, fast jag gissar att just det är vad hon inte vill. Man förhåller sig till skrivandet som till en karriär, vilken som helst, där man ska framställa sig själv i god dager.
Kanske får det konsekvenser för böckernas form? Tanken slår mig när jag läser en gammal antologi: ”Varför skriver vi?” från 1953. I den........