Jag har svårt att tänka mig någonting mer svenskt än mötesprotokollet, denna skimrande religiösa artefakt som är resultatet av den sekulära statens mest omhuldade ritual: föreningslivets årsmöten.

De liturgiska formerna är identiska oavsett om det gäller vattensamfälligheten, den lokala fotbollsklubben eller teaterföreningen, en dagordning ska följas och protokoll justeras. Allt för att säkerställa att beslutsordningen präglas av saklighet och öppenhet.

Men just sådana kulturella regler bryr sig ironiskt nog inte den Tidökommitté om som arbetar med att ta fram just en svensk kulturkanon.

Under måndagen kunde Dagens Nyheter avslöja att Lars Trägårdh, kommitténs ordförande, i september beslutat att utesluta kulturdepartementets tjänstemän från diskussionerna, eftersom ”kvaliteten” då skulle bli bättre.

Det är anmärkningsvärt att en utredning beställd av regeringen........

© Göteborgs-Posten