Tänk bara all den kalksten som brutits och pulvriserats och bränts i 1 450-gradiga roterugnar till miljarders miljarder små cementkulor som blandats med vatten och tumlat runt inne i cementbilen som kört hela vägen hit. Eller alla träd som fällts och all malm som utvunnits. Alla decimetertjocka A1-mappar med millimeterprecisa ritningar. Alla teleskoplifter och lyftkranar och grävskopor och alla gubbarna i sina hjälmar och stålhättor som myllrat omkring på byggplatsen som reflexgula myror.
Det tog åratal att komma så här långt.
Och det har kostat miljarder.
Och nu är allt borta.
Att skapa arkitektur är mödosamt. Ett byggnadsverk är en komplex komposition av komplexa komponenter som var för sig kanske inte säger oss så mycket men som sammantaget – sammanfogade – kan beröra oss på djupet. Helheten är större än summan av delarna, som Aristoteles lär ha sagt, och där vi i går såg helhet ser vi i dag bara delar och då är det naturligt att vilja pussla, snabbt trolla bort förgörelsen, särskilt som den minner oss om döden.
Frågan är om det är rätt........