Maggie Smith var i särklass: en av få unikt begåvade filmstjärnor som intog varje rum, varje scen. Hennes pondus blev bara större med tiden, men talangen fanns med redan från start.
Jag tänker på amerikanska superstjärnan Bette Davis. Det är något med ögonen, utstrålningen som gör de båda legendarerna, från olika sidor av Atlanten, så lika. Men framförallt: deras enorma begåvning.
Maggie Smith var en av Storbritanniens – ja världens – allra mest kända och älskade skådespelare. Hon var aldrig Margret – hon var Maggie – Smith med var och en av oss i publiken.
Hennes ansikte tycktes oändligt töjbart, och hennes mimik var oefterhärmlig. Få kunde, som hon, stillsamt höja ett ögonbryn och få så mycket sagt.
Hon kunde spela avmätt som ingen annan. Rolig, stram, seriös.
Ingen kunde locka fram gapskratt som hon, för att i nästa stund med samma lätthet gå in för att skapa tragedi och nattsvart dramatik.
Redan som 16-åring........