Varför låtsas vi älska jobbet mer än barnen?
I helgen påminde en vän mig om mitten på 00-talet. När vi inte var helt vuxna, men tillräckligt gamla för att lajva vuxna på riktigt. Eftersom vi är en generation äldre än den vi kallar Z hade vi förstås inte börjat plugga, utan stuckit till en storstad för pengarna som skulle gå till körkort och drog runt där med solglasögon och en överdimensionerad take-away kaffe i näven. Bilden av ett lyckat vuxenliv, så småningom, stavades typ brunch och laptop.
Take away-kaffen, skrockar vi, i dag skulle man väl rodna av att synas på stan med en påklistrat stressad min, svängandes en Seven eleven-kopp?
Mindre än ett dygn senare råkar jag ramla ner i Instagramflödet hos en före detta modebloggare som numera driver eget klädmärke. Och se där, allt lever visst vidare – den halvöppna munnen, på tå, med spanande blick (efter en… taxi?), och i handen: En grön juice i plastkopp. Det är ändå 2024.
Bilden av ett lyckat vuxenliv, så småningom, stavades typ brunch och laptop.
Så knådades vår bild av en kvinna på väg mot framgång fram, och den verkar ha stelnat. Jag tänker på den här bilden och hur vi tog med den in i vårt........
© Göteborgs-Posten
visit website