”Badbarna”, ropade vi när stadsbarnen som skulle lära sig simma stigit av tåget på Askimsbadets station och marscherade genom badet på väg till Marholmen.

”Badbarna!” Vi drog ut på det sista a:et och fyllde det med förakt. De svarade med ett taktfast: ”Håll käften, håll käften, håll käften”.

Vi som skanderade i förakt bodde i Hults by och kunde simma, i alla fall i Askimsbadets grunda vatten där man nådde ner till botten med ena armen mellan varje armtag.

Hults by bestod av gamla kåkar och i dem bodde rörmokare, skomakare, konduktörer och bönder, som sålde sina marker till sommarstugetomter.

Gässen jagade mig när jag skulle ta tåget till Nordhemsskolan.

Gässen jagade mig när jag skulle ta tåget till Nordhemsskolan.

Badbarna var ett initiativ från Göteborgs stad. Staden samlade ihop stadsungarna på Linnéplatsen och körde dem med tåg till Askim för att de skulle få komma ut på landet och ner i vattnet och lära sig att simma. Min trevliga fru var badbarn när hon kanske var sex år. Hon lärde sig inte att simma. Hon lärde sig att frysa.

Badbarna skulle i hur kallt det än var.

De fick en plåtmugg med varm mjölk av Göteborgs stad att värma sig med och livnära sig på under dagen. Den kunde de dricka till medhavda smörgåsar.

Eller också kunde de hälla ut den för bättre glid på kanan på berget som sluttade ner mot stigen ut till Marholmen.

Jag som........

© Göteborgs-Posten