Kulturlivet vill alltid ha mer skattepengar |
Den kulturpolitiska debatten i Sverige präglas av två problem: särintresse och ointresse. Särintresset utgörs av skattefinansierade verksamheter som ständigt gör anspråk på mer av skattebetalarnas pengar och finner nya argument för att minskade anslag till just deras område hotar hela samhället. Ointresset gör att reformer uteblir och debatten fastnar i en dragkamp mellan särintressen och finansdepartement.
När fackförbundet DIK under valåret satsar på en rapportserie om kulturlivets finansiering sker det mot denna bakgrund. Syftet är knappast att förutsättningslöst öka kunskapen, utan att ge argument åt dem som vill ha mer skattemedel utan att svara på frågor om resultat och prioriteringar.
Den första rapporten, lanserad på Folk och kultur i februari, utgav sig för att granska hur mycket kommunerna satsade på kultur. I praktiken nöjde den sig med att rangordna kulturens andel av kommunernas budgetar. Sämst ut kom små avfolkningskommuner i Norrlands inland. Rapporten sade inget om hur kulturlivet mådde, inget om resurser i absoluta tal eller andra finansieringsformer.
Nu har........