Borta på Dagens Nyheter låter diskussionen om David Szalays Bookerprisvinnande ”Kött” ungefär såhär: Greta Schüldt (11/5): ”jag är kvinna och därför förstår jag inte boken” vs Jonas Åhlund (12/5): ”jag är man och därför vet jag något om den”.

Jag är egentligen inte emot att man använder sina egna erfarenheter i en kritisk bedömning. Den egna historieskrivningen, kroppen och minnena är för mig självklart relevanta referensramar och utgångspunkter.

I det här fallet är jag övertygad om att de som öppnar “Kött” och förväntar sig en odyssé inte blir besvikna. Tomrummen och viljan att tolka dem är så pass många att det finns något för alla att haka fast i.

Därför är jag förvånad över att en roman med ett så enkelt språk, men som faktiskt motstår en enkelspårig läsning, ändå landar i det binära och det biologiska, om distinktionen mellan snippa och snopp, rosa och blå, i den offentliga debatten. Något som författaren David Szalay i samma tidning även har påpekat att han hoppas att romanen inte ska reduceras till (25/4).

Det enda som kvarstår är att István är en invandrare. Med en sexualitet dessutom. Är det för obekvämt att tänka på?

Det enda som kvarstår är att István är en invandrare. Med en sexualitet dessutom. Är det för obekvämt att........

© Göteborgs-Posten