Sprit, fartyg, pengar, skottlossning och striptease |
Jag gick uppför Stigbergsliden i Majorna. Bruset från Oscarsleden trängde fram mellan huskropparna. Vid porten till Henriksberg stod en mor och hennes son. De ryckte i dörren. Den var låst och jag undertryckte en impuls att framträda som lokalguide. Jag visste att Viktor Rydberg hade suttit på Henriksberg en aprilkväll år 1891 och kvarlämnat en avlång nota av Carlsberg, sherry och Halmstadslax. Och jag visste att Fritiof Nilsson Piraten sommaren 1932 hade suttit på Henriksbergs terrass, medan nithamrarna dånade från Eriksbergsvarvet på Hisingssidan, och skrivit ”Bombi Bitt och jag”.
Mamman och pojken var lite otidsenliga i sin prydlighet. Hon hade basker på huvudet och han bar blå kavaj. I sin opåkallade elegans avvek de från nästan alla andra i trakterna av Stigbergstorget. De pratade dessutom skånska. Jag råkade vara på väg åt samma håll som de. Jag kunde inte undgå att lyssna på dem. De höll varandra i handen när de klev över spåren till Gamla varvsparken. Jag gick några steg efter.
Vid en av stenbysterna i parken stannade den skånska mamman. Hon pekade på det strama skulpturansiktet, det ansikte som i verkligheten hade små och liksom kamrerbetonade anletsdrag, en lite rundad haka, ett par uppseendeväckande små glasögon, ett dugligt litet ansikte som inte alls verkade gjort för att huggas i sten. Mamman sa:
– Den där känner jag igen. Det är Dan Broström.
För det är så det är. Familjen Broström är inte glömd. Om Göteborg någon gång har haft en kungafamilj är det familjen Broström. Men centralpunkten finns inte i Majorna. Familjen Broströms historia ska sökas hundra meter söder om Götaplatsen, bakom Konstmuseet, i Lorensbergs villastad.
Det är ett imposant tegelpalats. Det är slutet, förskansat bakom murar och grindar. Ljumma kvällar står herrar i familjen Broströms gamla trädgård och röker cigarr i anslutning till Royal Bachelors’ Club.
År 1922 köpte familjen Broström huset. Det var en transaktion som var typisk för familjen. Den tidigare ägaren, redaren Herbert Metcalfe, hade hamnat på obestånd och behövt sälja sitt gods i Hjo och villan på Skyttegatan. Skeppsredaren Dan Broström – det hopknipna ansiktet på stenbysten i Gamla varvsparken – hade under kriget samlat assuransersättningar på hög och inväntat freden. Tirfingrederiet var i början av 1920-talet blott Göteborgs fjärde största flotta. Metcalfe kom på obestånd. Broström köpte.
Ann-Ida Broström blev så småningom drottning i palatset på Skyttegatan
När Ann-Ida flyttade in på Skyttegatan hade hon via släkt- och familjeband kontakt med nästan allt som hände i det göteborgska näringslivet. Hon var 42 år gammal när hon blev änka. Dan Broström – redaren, före detta sjöfartsministern – körde ihjäl sig i juli år 1925, på väg hem från en sjösättning i Malmö. Ann-Ida hade då en son och tre döttrar – varav två var i övre tonåren. Hennes älskling var sonen Dan-Axel, faderlös från tio års ålder, omgiven av alltför välvilliga rådgivare. Efter makens död drog sig Ann-Ida tillbaka till salongerna på Skyttegatan. Ensam i sin bottenlösa rikedom.
Över byggnaden vilar i dag skuggorna över de berättelser som tidigt blev en tragedi, med vissa inslag av det komiska, kanske rentav det burleska. Sammanlagt elva svärsöner fördes under åren in genom portarna på Skyttegatan. Den olyckligaste blev nog Sten Ekdahl. Han bör ha kommit till Skyttegatan i slutet av 1920-talet. År 1930 gifte han sig med Brita Broström. Han var en stilig marinofficer. De flyttade till en våning på Norr Mälarstrand i Stockholm. Han lämnade flottan och började i civil kostym göra dåliga affärer. Han drack. I ett upptrissat gräl manade han Brita Broström att skjuta honom. Det var kanske mest tänkt som en chevaleresk gest. Men hon sköt. Brita Broström sa sedan till polisen att hon hade trott att pistolen var oladdad. Hon fick ett kortare fängelsestraff.
Det Broströmska rederiimperiet var skakat. Men det var ändå inget jämfört med vad som skulle följa. En dag klev en sol-och-vårare vid namn Krister Kuylenstierna in genom porten på Skyttegatan. Han gifte sig med Margareta........