Nu ska 2020-talets Ada och Beda leta guld hos mormor i Mölndal
Kvart över nio på kvällen klev jag på bussen vid Lilla Varholmen. Resan mot Stenpiren gick över Hisingsvidderna: ett svart betong- och granitgöteborg. Ibland vidgades vägen vid något köpcentrum med refuger och stolpar och jag kunde från bussfönstret kika in i flimrigt upplysta parkeringshus med ensamma skåpbilar. Längs älven stod rostfria rör, cisterner och vita lampor.
Vid en lyktstolpe i Torslanda krängde bussen ut i vägkanten. Framdörren öppnades. Där kom 2020-talets Ada och Beda. De hade träningsbyxor och jackor med klaffar och emblem.
De drog kall luft med sig in. Den blå busslådan dånade över industrilandskapet. Det blåste och krängde. 2024 års Ada och Beda – de kan ha varit i övre tonåren – satte sig snett framför mig.
Det fanns säkert individuella detaljer i deras klädsel, men jag saknar de finkalibriga analytiska verktygen för att analysera tonåriga adors klädsel. De var nästan identiska. Den ena........
© Göteborgs-Posten
visit website