Jag tvivlar ständigt på min roll som förälder. Och tvivel leder ju som vi alla vet till grubblerier. Gjorde jag fel nu? Borde jag ha sagt nej? Var det dumt att jag röt till? Fastnade jag för länge med min telefon?

Hämtade jag för sent – eller kom jag till och med för tidigt?

Jag har tänkt och jag har ältat. Jag har googlat och jag har bett om råd. Jag har läst böcker och lyssnat på poddar. Nu har det börjat gå upp för mig att hur jag än gör så kommer jag att misslyckas med mitt uppdrag. Varför? Jo, för att misslyckandet är en del i föräldrakontraktet. Det går inte att ha alla rätt.

Kanske har någon forskat i ämnet, jag vet inte. Denna text saknar vetenskapligt stöd, det här är bara min egen analys av livet som öm moder.

Jag vet att jag är sämst........

© Göteborgs-Posten