Jag har återvänt till Göteborg. Till jobbet, till bandet och till vännerna. Till vardagen. Semestern har varit ganska lång – fast inte tillräckligt lång, givetvis (det är den aldrig) – och varierad: jag har dels varit i stugan, dels flaxat runt rätt duktigt den här sommaren.

Så nu, med blålera och räkskal ånyo under fötterna, behöver jag återknyta och kolla så allt är kvar. Utföra motsvarigheten till att gnida körtlarna mot trädstammen i mitt revir. The man is back in town, so don’t you mess me round, om man ska citera Bon Scott och AC/DC.

Det är härligt att träffa de nära och kära. Det är kul att möta kollegorna igen.

Överallt möts jag av samma fras. En fras som absolut är välmenad, välvillig och signalerande uppriktig nyfikenhet. I de flesta fall har ju dessa människor och jag inte setts på över en månad. Alltså undrar man på riktigt hur jag haft det under vår gemensamma förskingring. Så det är ju det man frågar:

– Vad har du gjort under sommaren?

Vadå ”under sommaren”?

Vad jag än har gjort under sommaren så är det inte färdigt än, eftersom sommaren inte är slut än. Jag kan alltså inte besvara den frågan på ett korrekt sätt. Än. Vill man ha svar på det så får man vänta till sommaren är slut.

Man får gärna fråga mig antingen ”vad gjorde du på semestern” eller ”hur har sommaren varit hittills”. Det gör mig ingenting. Men kan vi bara gemensamt komma överens om att vi inte pratar om sommaren som att........

© Göteborgs-Posten