Om jag bara fick välja en författare att läsa om somrarna – varför jag nu skulle behöva göra det – vore det E.M. Forster.

Tyvärr var jag tonåring under 90-talet och hade oturen att se Forster-filmatiseringarna som formligen pumpades ut under den perioden. Alltid av Ismail Merchant och James Ivory, alltid med Helena Bonham-Carter i huvudrollen (det var innan hon gick in i sin gothperiod i början av 00-talet, på den här tiden spelade hon fortfarande giftaslystna sekelskifteskvinnor i vit klänning) och ofta jolmiga i sin impressionistiska, visuella rikedom.

Ända tills jag åkte till Florens för första gången 2011 levde jag därför i villfarelsen att Forsters romaner var småtrista sedeskildringar – bedagade kärlekskaruseller i den brittiska överklassen med monoklar, snipiga och traditionsmedvetna fastrar och tonerna av ”O mio babbino caro”.

Så det var med viss motvilja som jag plockade på mig ett exemplar av ”A room with a view” som flygplansläsning inför resan och enkom för att den delvis utspelar sig i Florens.

Naturligtvis gjorde den mig till Forstermissbrukare.

Boken läste jag färdigt redan under flygturen. Därefter betade jag under samma resa raskt av ”Where angels fear to tread”, ”Howards End” och ”Maurice”. Tyvärr stöp jag på ”A passage to India”, som krävde lite för mycket........

© Göteborgs-Posten