På bio längtar Odysseus intensivt efter hustrun Penelope och hemmet på ön Ithaka. Hemlängtan präglar också den svenska valrörelse som snart går in i sin mest intensiva fas. ”Vi gör Sverige till Sverige igen” utlovar Sverigedemokraterna medan Socialdemokraterna föreslår att ”Sverige ska bli mer som Sverige”.

Tankefiguren bakom det största och det näst största partiets slagord är att något har gått förlorat och att höstens val är ett tillfälle att ställa det till rätta igen. Hur kommer det sig att nostalgi – av grekiskans nostos (hemkomst) och algos (smärta) – blivit en kraftfull politisk drivkraft?

Den nostalgiska politiken har kritiker. ”Det är inte tiderna som har blivit sämre – det är du” hävdar författaren Johan Norberg på DN:s ledarsida (2/7). Nostalgin är en sorts psykologisk defekt, menar han. Människan är predestinerad att betrakta perioden när man själv stod på topp i ett förlåtande ljus och det kan utnyttjas politiskt. Att minnas sin ungdoms ljuva somrar är inget problem, men som kraft i politiken är nostalgin skadlig menar Norberg.

Problemet är att den här argumentationen inte överlever mötet med verkligheten. Svenska väljare har röstat för framtiden i hundra år. ”Vrid inte klockan tillbaka – Välj fortsatt välfärdspolitik”........

© Göteborgs-Posten