Långt innan jag började läsa Sally Rooney var det en sak jag hade hört upprepade gånger, och det var att sexskildringarna skulle vara toppen.

Detta visade sig stämma. Casual sex, telefonsex, obekvämt sex, vardagligt sex, sexigt sex, sex med förhinder. Alla var de strängar på Rooneys lyra.

För sex är ju aldrig ”bara” sex – utan samtidigt en aktivitet (usch, det där lät stelt) där saker mellan människor och inom människor utspelar sig – en typ av kommunikation. ”Sex tar vid där orden tar slut”, som Ingrid Elam skriver.

Krav, fördomar, normer. Önskningar och begär. Det är ett givande och ett tagande, i bästa fall i någon typ av samspel.

Sally Rooneys romanfigurer har alltså varit bra på att hänge sig åt att ligga och Rooney själv har varit bra på att skildra de små grejerna med det: ställningarna, suckarna, snacket.

Det skulle jag säga att hon är även i årets stora roman ”Intermezzo”, hennes fjärde efter framgångarna med ”Samtal med vänner”, ”Normala människor och ”Vackra värld, var är du”.

Casual sex, telefonsex, obekvämt sex, vardagligt sex, sexigt sex, sex........

© Göteborgs-Posten