Vill du bli kallad för ”nazistpyssling”? Gör såhär |
I min högstadieklass fanns ett par, vi kan kalla dem Lina och Tommy. En måndagsmorgon, innan läraren kommit, ställde de sig längst fram i klassrummet och meddelade bestämt att ingen fick kommentera Linas sugmärken.
Lina drog ner halsduken och visade sin hals som var täckt av bruna, tommymunsstora blåmärken. Naturligtvis blev Tommy kallad “dammsugaren”, och FRAMFÖR ALLT “damsugaren” resten av nian. Att det skulle bli så borde de rimligen ha kunnat räknat ut med röven.
2003 försökte Barbara Streisand stämma en fotograf på 50 miljoner dollar. Hennes hus i Malibu syntes på en webbplats som dokumenterade kusterosion och hon ville inte ha uppmärksamhet kring huset.
det enda han med säkerhet uppnått är att det här knappast är sista gången han blir kallad nazistpyssling
det enda han med säkerhet uppnått är att det här knappast är sista gången han blir kallad nazistpyssling
Före stämningsansökan hade fotot laddats ner sex gånger, två av gångerna av hennes egna advokater. Efter att Streisand hotat om stämning sågs bilden av 420 000 unika besökare under en månad. Därmed myntades begreppet Streisand-effekten: när försök att dölja eller ta bort information får motsatt effekt och i stället bidrar till att den sprids ännu mer.
I ett uppmärksammat förtalsmål nu i dagarna har en högeraktivist försökt stämma en komiker efter att i ett poddavsnitt ha blivit omnämnd som “nazistpyssling”. Han nämns inte vid namn, men menar att lyssnarna ändå kan räkna ut att det är honom poddarna syftar på. Men det enda han med säkerhet uppnått är att det här knappast är sista gången han blir kallad nazistpyssling.
Av ren nyfikenhet kollade jag den senaste videon som högeraktivisten i fråga har lagt upp. Mycket riktigt innehöll den första kommentaren i kommentarsfältet ordet “nazistpyssling”. Även den andra kommentaren. Antagligen kommer det att följa honom ett tag, på samma sätt som “damsugaren” följde Tommy genom högstadiet.
Jag förstår att man kan bli ledsen i känslorna av vad som sägs i en humorpodd, men att leva i ett samhälle med yttrandefrihet innebär ibland att man får brösta sådant och gå vidare. Speciellt i ett fall där poddarna inte ens nämnt personens namn.
Varför då ställa sig längst fram i klassrummet och ropa ”Prata inte om sugmärkena”?
Det har förekommit flera andra uppmärksammade fall där politiska aktivister försökt använda förenklade tvistemål, framför allt förtalsprocesser, för att tysta eller skrämma personer som säger saker de inte gillar.
Jag förstår att man kan bli ledsen i känslorna av vad som sägs i en humorpodd
Jag förstår att man kan bli ledsen i känslorna av vad som sägs i en humorpodd
Självklart är det en yttrandefrihetsfråga, men frågan är också om det är sådant vi vill att skattepengar ska gå till. Jag hade nog hellre sett att pengarna gått till att jag får en till kollega på sjukhuset.
Under måndagen meddelade rätten att aktivisten förlorat målet. Man bedömer att det inte skett något förtal. Komiker kan få dra skämt i en podcast. Och jag råkar veta att Tommy slutade kallas “damsugaren” i gymnasiet. Han mår i dag bra.
Ämnen i den här artikeln
Senaste nytt - Kulturkrönika
Johan Hilton: Shakespeare kan hjälpa oss förstå Iran
Johan Lindqvist: Grattis Felicia – till vinsten men framför allt till hälsan
Johan Lindqvist: Ett brandtal för skånskan i Melodifestivalen
Joanna Górecka: Nu gapar vi törstigt efter det fula