Obegränsade möjligheter gör ingen lycklig |
På sistone har det talats allt mer om en meningskris i Sverige. Böcker och artiklar har skrivits på temat. En undersökning från analysföretaget Kairos Future 2024 visade att en fjärdedel av svenskarna upplevde sitt liv som meningslöst, en siffra som fyrdubblats på 20 år. Regeringen har också givit Folkhälsomyndigheten uppdrag att arbeta mer med den existentiella hälsan. Den har också givit Skolverket i uppdrag att främja undervisning om psykisk hälsa i skolan.
Samtidigt ligger Sverige, tillsammans med övriga nordiska länder, ofta i topp i internationella undersökningar om självuppskattat välbefinnande. Hur går det ihop?
En nyligen släppt forskningsstudie ”Flourishing in Sweden: Great ovarall - but not for all” har försökt borra djupare i frågan. Att människor upplever mindre mening med sina liv eller ser ett tydligt mål med det står faktiskt inte i direkt motsättning till att de samtidigt kan vara uppfatta sig ha det ganska bra.
Vid internationella jämförelser mår människor bättre i rika länder samtidigt som de inte finner lika hög grad av mening. Materiellt välstånd tenderar också göra länder mindre religiösa vilket minskar benägenheten att söka mening. Sverige följer här snarast ett förväntat mönster, även om vi så att säga gör det mer än förväntat.
Det förklarar dock inte den snabba försämringen av den upplevda meningsfullheten. Förklaringen till meningskrisen är troligen att den är en del av en bredare nedgång i framför allt unga vuxnas mående. Den fördjupade studien visar nämligen att unga under 30 år nu avviker så pass mycket, på ett negativt sätt, från befolkningen i stort att det tydligt drar ned Sveriges placering jämfört med andra länder.
Sverige är ett av bara sju undersökta länder – bland totalt 143 – där de under 30 år mår sämre än de över 30 år. Allra sämst mår de yngsta. Åldersgruppen 18-24-åringar mår faktiskt psykiskt sämre än 80-åringar. Det gäller för alla centrala psykologiska variabler: vänner, nedstämdhet, stress, välmående och så........