Erkänn att Såggatan blev ett fiasko |
Hade Stadsmiljöförvaltningen gjort sig omaket att ta Majornabornas synpunkter på allvar innan de drog i gång sitt famösa ”Pilotprojekt cykel” på Såggatan hade de besparat både sig själva och göteborgarna en massa besvär och skattekronor. Kritiken var massiv redan från början men förvaltningen vägrade lyssna. 165 parkeringsplatser försvann till en kostnad av fyra miljoner kronor – som det visat sig till ingen nytta.
Nu är nämligen förvaltningens egen utvärdering klar. I den framgår bland annat att cykelparkeringarna som byggts på flera ställen längs den en kilometer långa gatan inte används. Det hade varje person som cyklar i vardagen kunnat räkna ut från början. Det är bara de närboende som har någon anledning att parkera där och de kan ställa sina cyklar på gården, ett betydligt säkrare och bekvämare alternativ.
Men fiaskot stannar inte där. Kameramätningen visar att antalet cykelresor inte har ökat trots den påkostade satsningen. Man har heller inte lyckats få nya grupper, som barn, att cykla. Det är samma personer som cyklar där som tidigare. Hela syftet med åtgärden har alltså fallerat.
Ändå försöker förvaltningen framställa sin insats som en succé. I en närmast orwellsk formulering skriver man: ”Måluppfyllelsen i projektet är god med tydligt förbättrade förutsättningar för cykling, men enkätutvärderingen visar att den bilden inte delas av de boende som svarade på enkäten.”
De boende i området har alltså inte förstått förvaltningens förträfflighet. Måluppfyllelsen tjänstemännen slår sig för bröstet för består i praktiken av ett cirkelresonemang. Man har uppnått de mål man själva satt upp såsom att ”förverkliga cykelprogram för en nära storstad”, ”underlätta parkering för cyklar”, ”begränsa antalet fordon” och skapa en ”sammanhållande cykelinfrastruktur”. Det är alltså ”mål” som per definition blir uppfyllda av att man genomför projektet – man kan även kalla det trolleri.
Den enda vinst förvaltningen kan räkna hem är att fler upplever att gatan blivit säkrare för cyklande barn – men det är alltså inte fler barn som cyklar där. Det sistnämnda torde säga mer om måluppfyllelsen.
Nu ska inte förvaltningen lastas för att Pilotprojekt Majorna drevs igenom. Det var ett centerpartiförslag som genomförts under det rödgröna styret – trots att det var uppenbart från början att kostnaderna vida skulle överstiga vinsterna, vinster som alltså i praktiken uteblivit. Kanske inte så konstigt när en viktig del av målsättningen var att försämra livet för bilägare och att cyklingen fick fungera som ett verktyg för det målet.
Man kan som medborgare ändå kräva att Stadsmiljöförvaltningen ska agera mer professionellt. Att cykelställen inte efterfrågades hade varit lätt att ta reda på. Utformningen av cykelbanorna fick snabbt göras om, då man inte hade tänkt på trafikfaran i att cyklar tvingades ut i trafiken vid övergångsställen samtidigt som de var skymda av parkerade bilar.
Hela projektet har från första stund genomsyrats av inkompetens, prestige och ideologiska målsättningar som fått gå före göteborgarnas behov. Vad stadens invånare tycker verkar mest vara ett besvär som man krumbuktar sig för att snacka bort.
Såggatans omdaning kan tyckas som en liten fråga. Men det är ett konkret exempel på hur man inte ska förvalta en stad. Det är i det konkreta som sanningen framkommer. I mötet med verkligheten dukar ideologiska floskler ofta under. Tusen strategidokument kan inte dölja den saken.
Tyvärr finns det lite som talar för att fallet Såggatan är unikt för hur Göteborg styrs. Staden har en topptung byråkrati som i hög grad följer sin egen logik.
Med tanke på att det är göteborgarna som ytterst betalar för kalaset, inklusive tjänstemännens löner, och att de lokalt folkvalda har sitt mandat av just folket i Göteborg är det faktiskt inte acceptabelt.
LÄS MER: Cykelhaveriet på Såggatan ett politiskt experiment
LÄS MER: Centern verkar hata bilar mer än de älskar cyklar
LÄS MER: Utgå från gatan och inte skrivbordet i planeringen
Ämnen i den här artikeln
Senaste nytt - Ledare
Adam Cwejman: Sänkt bensin- och dieselskatt låser Sverige i oljeberoende
Susanna Birgersson: Sluta ge barnen digitalt socker hela tiden
Naomi Abramowicz: Politiken har bidragit till äldreomsorgens problem
Håkan Boström: Anne Rambergs sektstöd borde inte förvåna