Använd inte cyklister som krockkuddar mot bilismen |
Göteborg ska få 48 nya cykelgator, åtminstone om stadsmiljöförvaltningen får som den vill (GP 27/2). I ett första steg införs åtta stycken. I viss mån är det nytt vin i gamla läglar. För Göteborg har redan ett mindre antal ”cykelfartsgator” som i praktiken är samma sak som cykelgator. Fem av de åtta nya är sådan omskyltningar.
Vad det innebär i praktiken är att cyklar och bilar delar på samma körfil. Den som cyklat på exempelvis Västra Hamngatan eller Karl Johansgatan vet vad det handlar om. Det är en allt annat än angenäm upplevelse, oavsett om du sitter bakom styret eller bakom ratten. Att cykla med en bil eller skåpbil alldeles bakom dig kan stressa upp den mest vane cyklist. Bilförarna blir ofta inte mindre stressade.
Att stadsmiljöförvaltningen verkar älska dessa gator kan te sig obegripligt. Den missar ju annars aldrig ett tillfälle att tala sig varm för att alla ska känna sig trygga i trafiken och till och med barn ska kunna cykla själva inne i stan – ett huvudargument för det misslyckade cykelbaneprojektet på Såggatan exempelvis.
Det blir mindre obegripligt om man inser att det här inte handlar om att förbättra för cyklister. Förvaltningen, det rödgröna styret, liksom den oförtröttlige centerpartisten i stadsmiljönämnden, Kristoffer Filipsson som varit pådrivande för dessa åtgärder, vill alla komma åt biltrafiken. Göteborgs cyklister används som bräckjärn – eller ska vi säga krockkuddar? – mot bilismen.
Det blir övertydligt när man föreslår att Linnégatan och Kungsportsavenyn, med flera liknande gator, ska göras om till cykelgator – breda gator som alltså redan har skilda cykelbanor. Påståendet att man med det vill ”frigöra utrymme för grönska och gående” är genomskinligt – som om det inte fanns plats för gående i dag på Avenyn.
Göteborg är inte världens bästa cykelstad. Delvis för att de naturliga förutsättningarna är dåliga. Men staden lyfter sällan ett finger för cyklisterna om den inte samtidigt kan klämma åt bilisterna. Vid Stenpiren lutar cykelvägen så mycket i sidled att det gäller att ha knäskydd vid minusgrader. Både där och på Vasagatan är risken för krockar mellan cyklister och gående dessutom stor. Men att lösa trafikproblem mellan gångtrafikanter och cyklister är ointressant. Det ger ju inga möjligheter att försvåra för biltrafiken.
Visst kan biltrafiken behöva hållas nere på sin håll, men det bör i så fall ske utifrån behovet att lösa praktiska problem – som köer och buller. Inte utifrån rent ideologiska motiv eller de planmål staden satt upp för hur göteborgarna ska bete sig.
Göteborg behöver bygga bort så mycket trängsel det går i trafiken. Staden behöver däremot inte skapa ny trängsel för att några i stadshuset fått för sig att kalla det en ”vision”.
Göteborgarna vore betjänta av ett styre som försökte underlätta vardagen och trafikmiljön för såväl gående, som cyklister och bilister. Att tvinga bilar och cyklar som i dag har tillgång till skilda körfält att köra i samma är motsatsen till det.
Ämnen i den här artikeln
Senaste nytt - Ledare
Håkan Boström: Reformism bättre än revolution i klimatpolitiken
Susanna Birgersson: Skolan tar inte vara på barnens begåvning
Adam Cwejman: Regimen i Iran förstår bara styrka
Håkan Boström: Samhället måste sluta ta det säkra före det osäkra