Att alla skulle vara ”goa och glada” i Göteborg är en väletablerad villfarelse. Visst finns här ett slags rå humor, i form av förolämpningar och skadeglädje. En överlevnadsstrategi för att kunna leva i en ständig grå fukt. Som talesättet lyder: Det som göms i dy kommer upp i revy. Men göteborgaren är lite som en sorgsen clown, mörkret vilar alltid där bakom.

Nej, här frodas misstänksamhet och cynism. Senast märkbart när Bröd & Salt skulle öppna på Linnégatan. Stockholmskedjan lämnade visserligen öppet mål när de valde att skriva följande på fasaden: ”Äntligen Göteborg! Snart har ni goá bullar och nyttig salladsbar”.

Jag vet inte vad som är mest provocerande: Den felanvända accenten och användningen av goa över lag – någon kallade det ”rasism” på Twitter-numera-X – eller känslan av att de ska introducera något för oss, som vi aldrig tidigare upplevt: bullar och sallad. Man riktigt hör det ljuvliga klippet från Göteborgsvarvet 2011 ringa i huvudet: ”Det kunde man ge sig fan på att det var en stockholmare!”. Men jag har aldrig sett hörnlokalen, där inget lyckas ha öppet mycket........

© Göteborgs-Posten