När jag var i tonåren fick jag Stefan Einhorns bok “Konsten att vara snäll” av min mamma. Hon hade förmodligen goda anledningar att ge mig den, men låt mig bara konstatera att jag inte blev snäll utan snarare ännu surare. Kanske lite kränkt också. Boken åkte oöppnad in i bokhyllan, gräl fortgick, cynism odlades, personlighet utvecklades, tonårsrummets väggar målades kolsvarta.
Tjugo år och lika många kriser senare börjar jag bli genuint less på den delen av mig. Den mindre snälla, aningen mörka, mer dömande. Ett visst mått av cynism finns absolut i mitt dna, men flera små händelser i mitt liv det senaste har gjort att jag behövt se mig själv i ett nytt ljus – och det har inte varit roligt.
Spekulationerna kring hennes frånvaro blottade något direkt äckligt med vår internet och sociala mediekultur
Slumpartat nog krockade min personliga utveckling med “Kate-gate”. Min relation till prinsessan Kate Middleton och det brittiska kungahuset är icke-existerande, jag visste inte ens att hon och Meghan Markle var två olika personer. Men spekulationerna kring hennes frånvaro blottade........