Den svenska pingistraditionen är till stora delar något vackert. Den har gjort så att nästan alla vet hur ett racket ser ut under gummit.
Om du inte har haft en sårig konflikt om vem det är som ska spela med racket som, i stället för rött, är gult och knottrigt på ena sidan så har du inte levt.
Traditionen har gjort Sverige till ett land som kan, mot exakt alla odds, bråka med Kina i hagen. Den har gjort så att ett land med föreningsdemokrati kan få fram en skånsk smålänning som kan besegra en världsetta som är sprungen ur ett system där man skeppar iväg 12-åringar 100 mil hemifrån för att förädla dem i ett kinesiskt pingiscentrum.
Men så har den även gjort så att något slagit slint i det svenska pingisfolket, kanske främst på den manliga sidan.
För lite mindre än ett år sedan berättade Truls........