SD vill porta mig från att tala – för att jag inte är ”neutral” nog |
Bokbränningar börjar sällan med eld. De börjar med misstänkliggörande etiketter och krav på att vissa röster ska tystna i det offentliga rummet. Elden kommer senare. Ofta när det redan är för sent.
Sedan min första dag på jobbet för 30 år sen, när jag debuterade som programledare i SVT, har jag fått hantera hat, hot och försök till tystnad. Ändå har jag fortsatt arbeta som journalist och författare.
De senaste 10 åren har jag ägnat åt att försöka förstå och gestalta det eskalerande våldet – i press, böcker, radio, tv och teater. Jag skriver om mammor som begravt sina barn. Om pappor som saknas, sviker eller försöker bryta mönster. Om människor vars erfarenheter sällan ryms i den politiska debatten fast de drabbas hårdast av dess konsekvenser.
När biblioteken kallar infinner jag mig alltid. Oavsett om de ligger i Stora Mossen eller i Lilla Edet. Oavsett tågbyten, övernattningar på bedagade vandrarhem och arvoden enligt Författarförbundets minimitaxa. Av tacksamhet för att biblioteket i Rinkeby vidgade min värld.
För mig är detta intet nytt. Och det är inte heller blott en lokal dispyt. Det är en del av ett större mönster.
Nu kräver dock två SD-politiker, i en