Pengar räcker inte på slagfältet

Europa är överlägset Ryssland ekonomiskt och borde därmed även vara det militärt. Så har det ofta låtit så de senaste åren. Hur många gånger har man inte hört att rysk ekonomi är mindre än Italiens? För att inte tala om Tysklands, Storbritanniens eller Frankrikes. Ryssland, sägs det, är även en ren råvaruekonomi, och därför särskilt känsligt för såväl olje- som veteprisets svängningar.

Det borde, går resonemanget, inte vara en stor sak för Europas mer diversifierade ekonomier att övertrumfa Rysslands militära utgifter många gånger om.

Men den här sortens förenklade statistiska jämförelser säger väldigt lite om verkligheten. Om vi fortsätter att upprepa dem kan det lätt etableras en uppfattning att allt är lugnt och att om Europa bara vill så kan vi skrämma Ryssland till foglighet.

Tittar man närmare på den ekonomiska statistiken och de militära jämförelserna som ofta görs inser man dock snabbt hur lite de säger om faktisk kapacitet att bygga det som krävs i ett krig.

Till att börja med så samlar bruttonationalprodukten (bnp) all ekonomisk verksamhet i ett land: från tillverkning av bilar till appar. Hela tjänsteekonomin ingår. Att dra slutsatser om militär kapacitet utifrån bnp:s storlek blir därför vilseledande.

En stark tjänsteekonomi är bra för tillväxten – men den säger väldigt lite om förmågan att bygga befästningar, vapen, drönare eller något annat som är användbart i ett krig.

Att bara jämföra bnp mellan länder för att dra slutsatser om militär förmåga är otillräckligt. Men att jämföra militärutgifter som andel av ekonomin då? Det är ju det här Trump och Europa ständigt bråkar om, det borde ändå betyda något, eller?

Som andel av ekonomin lägger Ryssland betydligt mer än något annat........

© Göteborgs-Posten