Lojalitet väger tyngre än demokrati för Trump |
Chavismen, eller socialism för 2000-talet, som många hoppfulla anhängare i båda Venezuela och Europa hoppades att rörelsen skulle innebära, har haft ett kvarts sekel vid makten.
Den fick sitt namn efter den pompöse diktatorn Hugo Chavez (president 2002-2013). Nu står rörelsens andre ledare, Nicolas Maduro, snart inför en amerikansk domstol, anklagad för att ha underlättat narkotikasmuggling.
Till en början var förväntningarna på chavismen stora. Det var inte konstigt att många venezuelaner runt sekelskiftet skulle ge den tidigare yrkesofficeren Hugo Chavez sitt stöd. Det var då, och är, kanske ännu mer än tidigare, ett korrupt land där de enorma oljefyndigheterna försnillades och berikade en liten andel i landet. I huvudstaden Caracas favelor, kåkstäder, fann därför Hugo Chavez och sedan, i mindre utsträckning efterträdaren Nicholas Maduro sitt stöd.
Men 2000-talets socialism påminde väldigt mycket om 1900-talets värsta socialism – korrupt, totalitär, förljugen och kvarhållen vid liv med hjälp av förtryck. Nästan en fjärdedel av befolkningen har emigrerat sedan chavismen tog makten, den årliga inflationen är på 270 procent och fattigdomen är värre än vad den var under 1990-talet.
Oljerikedomarna som skulle fördelas rättvist har använts till att berika en ny politisk elit och dess hantlangare, samtidigt som allmosor delas ut till chavisttrogna grupper. Allt detta trots att landet, på pappret, borde vara oerhört rikt med västra hemisfärens största konstaterade oljereserver.
Även om det förstås är välkommet att Venezuelas diktator – eller knarkbaron som USA:s president Donald Trump hellre kallar honom – är borta från makten så finns det inget som säger att “chavismens”........