Det syriska inbördeskriget, som inleddes 2011, orsakade mer än en halv miljon döda och en massflykt från landet. De flesta av de flyende hamnade i grannländer som Libanon och Turkiet. Över en miljon syrier tog sig dock till Europa, varav 160 000 sökte asyl i Sverige, som då gav samtliga flyende från just Syrien permanent uppehållstillstånd.
Det var ett krig som inte bara förändrade ett centralt beläget land i Mellanöstern utan även stora delar av Västeuropa. Trots att vi sedan rätt många år inte hört så mycket om och från Syrien, tog inbördeskriget aldrig slut, även om det från 2017 gick in i en lågintensiv fas. Den fasen är nu över. Den syriske diktatorn Bashar al-Assad, som mot alla odds överlevde inbördeskriget och återtog stora delar av landet, sitter plöstsligt åter löst.
För att förstå det uppblossade inbördeskriget och vad det kan betyda för både regionen och omvärlden bör man förstå vad Syrien är för land.
Merparten av den syriska befolkningen är sunnimuslimska araber. Omkring femton procent av befolkningen är dock shiamuslimer tillhörande ett par mindre inriktningar inom shiaislam. En av dessa är alawiter, en sekt inom shiaislam. Diktatorn Bashar al-Assad råkar också vara alawit, och det är denna minoritet som utgjort landets av al-Assad utsedda ledarskikt. Viktiga positioner i hans genomkorrupta armé, regering och näringsliv innehas av alawiter.
Inbördeskriget från 2011 var på sätt och vis en del av den arabiska våren, den proteströrelse som inleddes året innan. Ett massivt arabiskt folkuppror i länder som Tunisien, Egypten och Syrien spred sig genom Nordafrika och Mellanöstern.
Trots västvärldens förhoppningar om att upproret var drivet av demokrater, utgjorde islamistiska rörelser den egentliga kraften i motståndet. Så var även fallet i Syrien, där en rad islamistiska grupper ur den sunnimuslimska majoritetsbefolkningen reste sig mot al-Assads regim och det........