menu_open Columnists
We use cookies to provide some features and experiences in QOSHE

More information  .  Close

Frankrike kan inte kasta sina problem i elden

13 0
11.10.2026

För fransmännen är uppror den heligaste av plikter, som revolutionären Maximilien Robespierre uttryckte saken 1793. Det har knappast undgått någon som känner till fransk historia. Uppror, inte bara som plikt utan som nationell tradition, är något många fransmän håller väldigt högt. Men lika återkommande som upproren är deras överdrifter.

Det gäller det uppror Robespierre själv var pådrivande i - och det gäller det som nu pågått på franska gator de senaste veckorna.

Den här gången började det, som det ofta gör, med något rätt enkelt och anspråkslöst: en lärarstrejk vid Saint-Exupéry-gymnasiet i Créteil söder om Paris, den 17 september. Efter ett tag anslöt sig en del av eleverna, skolan blockerades och därefter började protesterna spridas till andra skolor.

Vad som därefter skedde var inte blott en protest mot dåliga lokaler, lärarbrist och långa skoldagar utan våld mot allt som representerar samhället och staten: skolbyggnader, brandkår, skolpersonal och polisen.

I början av oktober hade över 5 000 personer gripits. Myndigheterna rapporterade då över 600 skadade poliser och minst 24 skolor som bränts eller vandaliserats. Den 5 oktober uppgav premiärministerns kansli att 215 elever och 85 skolanställda hade skadats. Bilderna visar hur protesterna mot skolmiljön har övergått i ett bredare och våldsammare missnöje.

Det som sker tyder på ett samhälle i kris och delar av befolkningen som i bästa fall är likgiltiga inför samhället de lever i eller i värsta fall eftersträvar ökad konfrontation och våld.

Protesterna ställer också landets ekonomiska dilemma på sin spets: kraven på nya satsningar växer samtidigt som utrymmet att finansiera dem krymper. Problemen i skolan och de senaste veckornas våldsamheter är bara några i raden av djupa problem för det franska samhället: långvarig segregation och utanförskap, svag ekonomisk tillväxt brist på produktivitetsutveckling och kanske framförallt seglivade underskott i de offentliga finanserna. Det är i synnerhet det sista som man bör vara uppmärksam på för att förstå........

© Göteborgs-Posten