Därför demonstrerar inte vänstern mot mullorna i Iran |
Hur kommer det sig att så många inom vänstern inte har något som helst problem att gå i demonstrationer där det förekommer Hamas- eller Islamiska jihad-flaggor så länge det är till stöd för det palestinska folket?
Och varför är samma rörelse, som ständigt upprepar att den står på de förtrycktas sida, helt tyst medan den iranska teokratin slaktar sin egen befolkning? Och varför skrivs det inga namninsamlingar till stöd för bojkotter mot Iran och utvisning av dess diplomater från Sverige?
Oavsett om det handlar om okunskap, flathet eller öppet stöd är det underligt. Varför har delar av vänstern inga problem att liera sig med grupper som tveklöst står för politiska positioner som är socialismen främmande?
Vänstern är i grunden sekulär, men i islamismen har tillräckligt många funnit en allierad i kampen mot imperialismen. Det har räckt för att delar av vänstern, under flera omgångar, antingen ursäktat, försvarat eller direkt lierat sig med politisk islam runtom i världen.
Till viss del svarar det här på frågan om varför Vänsterpartiet har haft så svårt att inse att det hyser antisemiter i sitt eget parti. Det var ju dessa som var allra mest emot Israel och USA. Så mycket att de ogenerat uttryckte antisemitiska konspirationsteorier.
Det förklarar också varför Vänsterpartiet in i det längsta, i exempelvis Göteborg, höll studieförbundet Ibn Rushd om ryggen, trots att studieförbundet bjudit in religiösa extremister och antisemiter som gästföreläsare.
Det handlade inte om någon djup kärlek till islamsk teologi, eller religion överhuvudtaget från vänsterns håll, varken nu eller tidigare i historien. Men Ibn Rushd spelade rollen av en förtryckt minoritet angripen av ilskna rasister och borgare (samma sak i Vänsterpartiets ögon).
I kampen för den “strukturellt underordnade” och mot vad man uppfattar som imperialism har delar av vänstern varit villiga att försvara nästan vad som helst. Med samma logik bortförklarades länge hedersvåld och hedersmord, den kanske mest uråldriga och extrema formen av paternalism, med att det var rasism att påstå att det fanns en “hederskultur”.
Men det är i utrikespolitiken som........