Jag minns min allsvenska debut som den var igår. I ett soligt Gävle fick jag hoppa in och spela några minuter i en otroligt välspelad oavgjord tillställning. Nervositeten gjorde sig påmind när man stod där med en minut kvar att spela och gjorde i ordning benskydden. En minut var det alltså kvar! Det gick knappt att misslyckas. Den minuten var skön att få. Debuten var avdramatiserad och avklarad. I hemmamatchen mot GAIS i omgången som följde fick jag spela 20 minuter och kunde sakta men säkert växa in i den allsvenska kostymen. I tredje omgången mot Djurgården fick jag äntligen spela från start. Dock på min lillebrors bekostnad, det sved! Är det någons plats man inte vill ta så är det ju ens egen brors så klart. Men han lyckades lite bättre än mig längs karriärsvägen senare ändå så med andra ord var det kanske jag som fick honom att sätta lite extra fart och bli den fantastiska spelare han var.
I början av karriären är man väldigt spänd och nervös inför matcherna. Pressen, stressen och den egna viljan att prestera bra gör att känslorna kan gå åt alla håll samtidigt under en matchdag. Med all säkerhet vet jag att jag inte är den som har mest problem med sådana tankar utan jag har snarare varit ganska bra på att hantera dem. Men likväl kan det vara svårt att prestera när man kommer upp som ung spelare och har förväntningar på sig från såväl omgivningen som från sig själv. Rädslan för att misslyckas får inte bli större än modet att våga lyckas. Man får alltså inte glömma sin egen identitet när man väl står där och ska prestera i det största svenska rampljuset.
Elis och kamratmöte
Kopplat till det jag nyss skrev är jag mäkta imponerad av Elis Bishesaris intåg i allsvenskan. Stressen som kommer med att vara målvakt vill jag inte ens tänka på. Jag själv var mittfältare och kunde någonstans gömma mig i ett kollektiv och jobba hårt om nervositeten skulle ställa till det med tekniken av någon anledning. Elis ser inte ut att lida av någon existensiell ångest kopplat till fotbollsspelandet alls. Självklarheten han visar upp såväl med fötterna som i luftrummet förtjänar en eller två egna rader här. Sättet han skapar lugn kring sig med sitt agerande är en ovärderlig egenskap som målvakt och kommer att ge........