Svenska tränare på herrsidan som lyckats utomlands är få.
Svennis sticker ut, men annars är det inte många som hållit sig ute länge och gjort resultat.
Kim Hellberg och Jimmy Thelin kanske kan öppna upp för fler?

Sven-Göran Eriksson är den svenske tränare som utan tvekan gjort störst avtryck utanför Sveriges gränser. Nils Liedholm skuggar väl Svennis efter sina insatser i Italien och många stora tränare inspirerades av honom, men "Lidas" hade hjälp av sin långa och framgångsrika karriär som spelare i Serie A.

Svennis lyckades med Blåvitt och när laget vann Uefa-cupen 1982 var det en biljett ut i Europa. Benfica högg honom tätt efter triumfen i Hamburg. Det ledde till en lång och i många stycken framgångsrik karriär med uppdrag och titlar i Italien och Portugal, jobb i Premier League och förbundskaptensuppdrag för England och Mexikos landslag.

På damsidan har Pia Sundhage gjort resultat med framför allt USA:s landslag och där ser vi flera svenska tränare ute runt om i världen. Kanske är det att Sverige under 2000-talet varit starkare på damsidan som gjort att intresset för Jonas Eidevall och en del andra blivit större och större. Plus att konkurrensen varit mindre.

Annat är det på herrsidan. Hasse Backe, Gunder Bengtsson, Benny Lennartsson är några av namnen som gjort avtryck även utanför Norden i olika grad. Bosse Johansson och Erik Hamrén vann titlar i Danmark och Norge och blev förbundskaptener i nordiska länder. Janne Jönsson är en annan som vann i Norge.

Klart att engelsmännen Bob Houghton, Roy Hodgson och Graham Potter samt skotten Stuart Baxter fick en skjuts av sina sejourer i allsvenskan innan de fick andra och finare jobb. Utan avtrycken i Malmö FF för den första duon och i Östersund för Sveriges nuvarande förbundskapten är det inte givet att de nått högre höjder.

En sådan som Houghton fick egentligen aldrig fäste i Europas elit efter en sejour i Grekland och en i engelska division 2 (Bristol City) utan det var USA, Asien och svensk fotboll som gällde. Det fascinerar alltid att Roy Hodgson började om i Oddevold efter Bristol City med Houghton och nästan gjorde tio år till i svensk fotboll innan han kom till Schweiz 1990 och där fortsatte klättra.

Det är svårt för svenska tränare att nå ut. Tålamodet har varit mindre när man fått uppdrag utanför Norden och det är få som mäktat med det. Jens Gustafsson fick inte lång tid i varje sig Kroatien eller Saudiarabien, men gjorde det bra i Polen. Fast det finns alltid en risk när man byter omgivning och trycket plötsligt ökar på en.

De chanser man får är inte många och tänk på Hasse Backe som fick en månad i Panathinaikos efter fina resultat i FC Köpenhamn. Svenska tränare har det inte lätt och det väger emot att Sverige är en mindre fotbollsnation. Svenska spelare har haft lättare, men kanske det svänger nu för tränarna?

Efter tre raka segrar med Middlesbrough är det uppåt kring Kim Hellberg som är ny huvudtränare i klubben som jagar en plats i Premier League. Inte sedan 2016 har man varit uppe i den engelska högstaligan. Då var besöket över efter en säsong, men nu finns hopp om en återkomst under Hellbergs ledning.

Klart att man ska vara försiktig med att fara i väg kring spel i evighetsserien Championship där det återstår 26 omgångar, men Boro är tvåa och ligger på direktplats till Premier League. Materialet är starkt nog för att kunna utmana om ett avancemang och det är intressant att Hellberg fick möjligheten.

Trots allt hade han inte vunnit något med Hammarby och misslyckades med att ta klubben ut i Europa, men uppenbarligen fastnade engelska klubbar för något annat. Det handlar om att få ut mycket av spelare, att bygga värden och underliggande siffror som visar att Hellberg är ett intressant namn att rekrytera.

Redan i våras var Swansea på jakt i allsvenskan och ville rekrytera Henrik Rydström men fick nobben av Malmö FF. Då gick man på Hellberg, men i slutändan fick managern som räddade kvar klubben i Championship behålla jobbet. När tålamodet med honom var över i höstas gick man på Hellberg som i princip var klar för Swansea.

Dock var även Middlesbrough på tränarjakt efter att Wolves köpt loss nye huvudtränaren Rob Edwards. Det ledde till att Kim Hellberg fick träffa Boro och han lyckades presentera sitt arbetssätt på ett imponerande vis att man gick på den relativt okände svensken som nu jagar en plats i Premier League.

Runt 50 mil norr om Middlesbrough finns en annan svensk tränare som färgat i skotska ligan. Även om Jimmy Thelin haft det tyngre under sin andra säsong i Aberdeen, och under torsdagen åkte ur Conference League, har han bärgat blott klubbens andra titel under 2000-talet.

Skotska cupen var en triumf som lyfte svensken och han överlevde en svag start på hösten. Det är uppenbart att han får bygga vidare och något gjorde att Elfsborgs-tränaren var intressant för Aberdeen trots att inte heller han vunnit någon titel. Visst, Elfsborg blev tvåa 2023 men även där fanns det annat som lockade.

Kanske håller allsvenskan på att bli en intressant jaktmark för klubbar utanför Norden. För det har alltid funnits perioder där svenska tränare varit eftertraktade i Norge och Danmark, men att jobba i Championship och skotska ligan är att bryta nya mark. Om Thelin och Hellberg gör det bra kommer det väcka än mer intresse för svenska tränare.

Lägg till att assisterande som Andreas Georgson och Björn Hamberg kunnat hänga kvar på olika uppdrag. Vilket bara ökar intresset för svenska tränare. De är del av en ny generation tränare som tydligare än tidigare kullar har siktet på utlandet. Inte heller är de blyga utan talar öppet om målet att nå ut.

Inte sällan har de nya tränarna varit tvungna att anpassa sig till en verklighet där svenska elitklubbar vill bygga truppvärde, utveckla spelet och se till att få ut mer av de satsade kronorna. Vilket gör svenska........

© fotbollskanalen