Thern totalsågar "JDT": "Ett fullständigt haveri" |
Thern totalsågar "JDT": "Ett fullständigt haveri"
Sveriges VM-kval blev ett haveri och Jon Dahl Tomasson fick lämna uppdraget som förbundskapten.Simon Thern tror "JDT:s" ledarskap låg bakom båda.- Det skriker inte sympati om personen i fråga, säger Thern i podcasten Lundh.
I afton spelar det svenska herrlandslaget en ödesmatch mot Ukraina i VM-playoff. Vid seger går Blågult vidare till playoff-final mot antingen Polen eller Albanien. Vid förlust är drömmen om VM i sommar över.
Playoff-spelet är ett resultat av landslagets haveri i höstens VM-kval. Blågult gjorde sitt sämsta kvalspel någonsin när man slutade sist i gruppen med en inspelad poäng mot Schweiz, Slovenien och Kosovo.
Simon Thern har sin teori om vad som gick snett.
- När du talar om landslag tycker jag att den ledare som du väljer ska vara någon som enar. Du ska känna med den personen, att du vill att det ska gå bra för den personen. Min känsla när du anställer en dansk holländare är att det inte skriker sympati hos personen i fråga.
Är det inte lite hårt?- Nej, men alltså, det finns ju en historia där bakom lite med vissa spelare i Malmö FF.
Behrang Safari och Rasmus Bengtsson. Robin Olsen gick ut under landslagstiden (kritiserade "JDT:s" ledarskap, reds).- Där träffade man inte rätt. När man tittar på resultaten och hur spelet var så var det ju ett fullständigt haveri. Man gick ifrån att spela det som kanske kallas det tråkiga, kompakta, lite lägre försvaret. Att låta motståndaren ha bollen och kollektivt vara ett lag. Försvara tillsammans och sedan så anfaller man. Med de möjligheter man får så försöker man skapa och göra mål. Att gå ifrån det till de ytterligheterna med det man-man spelet, det var inte rätt väg för att få resultat med ett landslag.
Min fördom om dig är att du skulle gilla den offensiva fotbollen.- Jag tror att många har precis den bilden som du talar om. Det är klart att jag tror på ett spel. Det räcker att titta statistiskt sett på de lagen som vinner saker för att se att man behöver vara drivande. Man måste vara drivande i sitt spel och man måste dominera matcherna för att man ska vinna titlar och ta sig långt. Det finns också mängder med sätt att göra det på.
- Men i ett svenskt landslag. Även om det är en generation som har kommit fram nu där det har gått mer åt det individuella hållet på ett sätt som inte ett svenskt landslag var förknippat med innan, det är spetsen som sticker ut kanske och inte ett kollektiv, så tror jag att man måste ha ett kollektiv som är starkt. Det måste man ha oavsett vad och det bygger man med sitt ledarskap. Alltså sin tydlighet kring hur man vill spela, så att man får spelarna att dra åt samma håll. Nu kommer jag inte ihåg hur många landskamper in det var. Men när man säger att Hugo Larsson slår för lite vertikala passningar, när man börjar med att skapa lite intriger internt, den typen av ledarskap får man aldrig ihop en grupp med.
- För det första måste man få alla spelare att vilja komma dit och vilja vara där. Landslaget ska vara nära och det är säkert. Men det är klart att om man mår piss när man kommer till landslaget så vill inte spelarna vara där. De har i princip inga lediga dagar. Landslagsspelare har aldrig ledighet. De jobbar året runt. Om man då känner under de två veckorna som finns att "nej, det här är inte roligt" och "här vill inte jag vara", då blir det inte hållbart för ett svenskt landslag. Man måste kunna ena gruppen.
Vad tror du om Graham Potter som kom in på korttidskontrakt och nu har skrivit ett långt kontrakt över 2030? Han kan ta Sverige till tre mästerskap. Han har chans att ta Sverige till VM 2026, EM 2028 och VM 2030.- Nu har jag aldrig haft Graham själv. Men av det man har hört så är det en sympatisk ledare. Om man ser till den framgången som Östersund hade med det laget och det han skapade kring det så är det ingenting man gör om man inte har ett otroligt bra ledarskap. Att man får folk att dra åt samma håll. Ur den synvinkeln är han klippt och skuren. Han har också varit i Sverige, vilket jag inte tror är en nackdel. Man ser när han redan nu försöker prata svenska. Det gillar svenskar, tror jag. Supportrarna och landsmännen. Jag tror att han har en annan ingång. Han har en helt annan approach till media också. Det känns som att han är mycket mer öppen och vi behöver alla känna att detta är vårt landslag. Inte att man i princip vill att dansken bara ska väck, för det var ju egentligen så.
Jag gissar att du kommer att se Ukraina-Sverige från Valencia och sedan en eventuell final mot Polen eller Albanien. Vad tror du om Sveriges chanser att ta sig till VM?- Spontant så tror jag inte det (att Sverige tar sig till VM, reds.) beroende på hur det har sett ut den senaste tiden. Att man ska vinna båda matcherna, vilket kommer att krävas, har jag svårt att se. Men det är inga världsnationer man möter i form av Ukraina och Polen eller Albanien. Tittar du individuellt, spelare för spelare, så har Sverige kanske bättre spelare än vad de länderna har. Men just med tanke på hur Sverige har sett ut som kollektiv hjälper inte det.
Här hittar du podden med Simon Thern
iTunes-användare hittar podcasten Lundh här.
Lyssna här via Acast.
Avsnitt 510 av Sveriges nyfiknaste podd gästas av Simon Thern. Värnamo-spelaren talar om ett tungt sportsligt 2025 som slutade med nerflyttning, om att tränarbytet bara gjorde laget sämre, om att han skämdes över hur dåligt IFK var, om att sejouren i superettan förhoppningsvis bara blir ettårig, om att det är som en saga att åter få spela med barndomsvännen Viktor Claesson, om arenaproblematiken som försvårar, om ultimatumet han ställde för att fortsätta i IFK Värnamo, om att 2026 kan vara sista året som elitspelare på grund av skador och om sorgen och besvikelsen kring Pawel Cibicki som han hjälpte men nu är dömd igen.
Dessutom berättar Thern om nya uppdraget som tv-expert och krönikör, om vad som lockade med att tycka kring allsvenskan, om vilka som vinner och åker ut, om varför Gais gör rätt kring “Fidde” Holmberg, om vad Malmö FF måste lösa, om trenden med data framför ögon och om varför han tror på Potter till skillnad mot JDT och om varför han tappat intresset för landslaget.
Dessutom blickar Thern tillbaka på karriären och på skadan som stoppade en flytt till en storklubb, om en krossad dröm att nå ännu längre, om att vi äntligen vågar prata psykisk ohälsa i svensk fotboll, om hur han själv undviker att bränna ut sig igen, om skadorna som gjort att han spelat på sprutor många gånger, om att unga spelare vill i väg för snabbt, om att många spelare hellre skyller på andra än tar eget ansvar och om att insyn i transferaffärer bara är av godo.