Fem olidliga minuter |
PL-SPECIAL: Heta Premier League-snackisar.
Som svensk är det väldigt lätt att undvika VAR. Det är bara att slå på en match i allsvenskan eller damallsvenskan, eller gå till vilken lokal plan som helst oavsett nivå, för att kunna se 90 minuter fotboll och jubla när det blir mål, utan rädsla för att målet fem minuter senare kommer att dömas bort.
Men sitter man med ett favoritlag i någon av de större europeiska ligorna så måste man förhålla sig till VAR - varesig man vill det eller inte.
Min instinkt har blivit att ofta inte jubla om ett mål gjorts under suspekta omständigheter och att alltid ha i bakhuvudet att "det här kan dömas bort" när nätet rasslar. Som tv-tittare är det en dränerande tillvaro. För de som faktiskt går på matcherna måste det vara ännu värre.
Och om du precis kvitterat i den 95:e minuten när klubbens överlevnad hänger på en skör tråd, och klämt in ett helt gympass på läktaren på 20 sekunder, så måste det vara ett rent helvete.
West Ham United trodde att de hade kvitterat när Callum Wilson bombade in 1-1 i andrasituationen efter en hörna. Merparten av ett febrigt London Stadium trodde att de hade en livsviktig pinne i jakten på Tottenham Hotspur i bottenstriden.
På andra sidan? Arsenal, som gick från ena handen på Premier League-pokalen, till att tvingas släppa greppet efter ett slag i magen. Och nu? Fingrarna runt handtagen igen?
Fem minuter. Öronsnäckor som smattrade. 17 tv-repriser för domaren Chris Kavanagh.
Det fanns bara en utgång. Pablo........