Ingen såg det här komma - och jag älskar det |
Har vi någonsin upplevt en allsvensk säsong med så många oväntade resultat, öden och utfall? Både på individnivå, men framför allt kollektivt. Är någonting över huvud taget som vanligt eller i alla fall väntat? Jag tvivlar.
Mjällby stormar mot Lennart Johanssons pokal efter den oerhört starka segern på Grimsta med bara tio man mot BP:s elva i nästan en hel halvlek, och i och med Bajens förlust nere i Halmstad så kan guldet faktiskt matematiskt säkras redan på söndag. För slår Mjällby Elfsborg under lördagen och Hammarby dagen efter inte lyckas besegra Blåvitt så är försprånget ointagligt med bara tolv poäng kvar att spela om.
Och på tal om IFK Göteborg - för mindre än ett år sedan hängde dem mot repen på just Strandvallen och klarade med minsta möjliga marginal sig undan från kvalspel. Ännu en bedrövlig säsong var till ända och vi var många som tidigare under fjolåret hade fnissat åt Blåvitts verklighetsfrånvända uttalade ambition om att spela i Europa senast 2026. Nu står vi här efter segern i Växjö och konstaterar att Stefan Billborns lag går in i seriens sista sjättedel med samma poäng som tredjeplacerade AIK.
Och bara den grejen? Hur kan detta AIK fortfarande inneha en direktplats till nästa års Europaspel? Bortsett den (poängmässigt) urstarka starten på denna säsong så tycker jag Gnaget stått för en spelmässigt svag lejonpart av årets allsvenskan. Hade man inte haft en aning om hur tabellen hade sett ut så hade ingen gissat att laget i svarta tröjor legat trea i tabellen efter matchen mot Gais. Det var stundtals urusel fotboll - som så många gånger för under den........