Jag får ofta frågan om vad det egentligen är jag arbetar med och hur en vanlig arbetsdag ser ut. Svaret varierar lite beroende på tiden på året. Under somrar och vintrar domineras arbetet av frågor som rör övergångar, kontrakt, transferavtal, klausuler och allt som hör till de intensiva perioderna då transferfönstrena är öppna. Det handlar ofta om att förhandla formuleringar, tolka regelverk och se till att övergångar sker i enlighet med både Fifa:s regler och nationella bestämmelser, ofta tillsammans med ombud och specialister i andra länder.

När transferfönstrena är stängda handlar arbetet i större utsträckning om tvister (som i och för sig alltid är löpande), men som man har mest tid att ägna sig till då. Det kan röra sig om uteblivna löner, kontraktsbrott eller tvister om utbildningsbidrag/solidaritetsersättning (som jag skrivit om här). En del av dessa ärenden sker i nationella skiljeförfaranden som i SvFF:s skiljenämnd, men majoriteten av mina mål har internationella inslag och hanteras inför Fifa eller Court of Arbitration for Sport (Cas) i Lausanne, där jag ofta företräder spelare, agenter, tränare eller klubbar.

Dessa case kan vara juridiskt komplexa men också känsloladdade, eftersom de ofta avgör en klients ekonomiska trygghet och ibland hela karriär och framtidsutsikt. I dessa processer måste man kombinera kunskap om internationell civilrätt, processrätt och regelverk som är specifika för fotbollen, samtidigt som man måste ha en förståelse för hur fotbollen fungerar kommersiellt och kulturellt (specifikt det sistnämnda är väldigt viktigt).

För att visa ungefär hur en sådan tvist kan se ut, och vad den kan handla om i praktiken, kommer jag nedan berätta om ett case vi nyligen vann i Cas (idrottens ”högsta domstol”) där jag representerade en spelare i en tvist mot en kinesisk klubb.

Bakgrund

Klienten var en tidigare allsvensk spelare (Moses Ogbu) som spelade för den kinesiska klubben........

© fotbollskanalen