We use cookies to provide some features and experiences in QOSHE

More information  .  Close
Aa Aa Aa
- A +

Löfven ringer OS-medaljörer men inte terroroffers anhöriga

2 63 0
20.09.2019

Jag började skriva kolumner på den här platsen, i Expressen på fredagar, i januari 1992. Det här är min näst sista. Jag har skrivit om i stort sett allting, men det är mötena med människor i sorg som känns viktigast att återvända till så här på slutet.

I Sverige finns ett förhållande till sorg som är direkt skadligt. Det tycks inte bli så mycket bättre, trots att så många svenskar har drabbats av svåra förluster i Estoniakatastrofen, tsunamin, av våld och terror.

I andra länder är det oftast annorlunda.

På mina barns skola i New York satt en minnestavla i entrén om ett barn och en förälder som dött i TWA 800-flygkraschen 1996. De skulle inte glömmas bort.

Händer inte här.

När en av barnens amerikanska lärare berättade om sin döda farmor, gjorde han en paus för att låta mig svara. Först en stund efteråt insåg jag att min replik skulle ha varit: ”I'm sorry”.

Jag skulle beklaga sorgen över en gammal människa som jag aldrig träffat. Ja! För annars var jag bara en liten lort.

Socialt inkompetent, okänslig, och rent ut sagt dum.

Efter ett tag lärde jag mig att ”I'm sorry” kunde man aldrig........

© Expressen