Sydsverige är det värst utsatta elområdet i hela Europa. Det visar en ny rapport från samarbetsorganisationen Entso-E, som har jämfört sammanlagt 50 elområden. Ingen annanstans i Europa finns så lite elproduktion i förhållande till förväntad maximal användning. Även elområde 3, där bland annat Stockholm ingår, pekas ut som ett område med särskild risk.
Rapporten borde vara en ögonöppnare. Hittills är det som om situationens allvar inte riktigt har trängt igenom i den svenska debatten.
På fredag kopplas Sveriges största reaktor, Oskarshamn 3, bort från elnätet under nio dygn för reparationsarbete. Sedan tidigare är även Ringhals 4 tagen ur drift fram till slutet av februari.
Samtidigt är vinterkylan på väg in.
Det borde inte vara en stor sak att reparationer pågår på två reaktorer på samma gång. Men efter avvecklingen av halva den svenska kärnkraftsflottan betyder det att bara en reaktor kommer att vara i drift söder om Stockholm under mer än en vecka mitt i vintern.
Så små är marginalerna i elsystemet numera. Så sårbar är den svenska elförsörjningen. Ingen vågar nog ens tänka tanken vad som skulle hända om även Ringhals 3 behöver tas ur drift tillfälligt.
Men vindkraften då? Den skulle ju med tiden ersätta behovet av kärnkraft, enligt de rödgröna. Sanningen är att under de senaste dagarna har vindkraften endast bidragit med några procent av elproduktionen i landet.
Det visar hur avgörande kärnkraften är för att säkra den svenska elförsörjningen, inte minst när det är kallt och/eller vindstilla.
Hoppet står nu till två saker: 1) Att skenande elpriser ska pressa ner elförbrukningen rejält. Hittills har hushållen varit väldigt duktiga på att minska sin konsumtion. 2) Att Svenska kraftnät hinner teckna avtal med kraftverk som kan hjälpa till att säkra elförsörjningen i södra Sverige.
I veckan blev det klart att Heleneholmsverket i centrala Malmö ska stötta elsystemet med kort varsel i vinter. Eon har köpt in 30 000 kubikmeter olja för att minska risken för frånkoppling från elnätet.
Nöden har ingen lag. Trots att oljeeldning innebär stora utsläpp av koldioxid, stoft, svaveloxider med mera har miljönämnden i Malmö gett dispens.
Fler liknande avtal med oljeeldade kraftverk väntar inom den närmaste tiden. Kanske står Ryaverket eller Stenungsunds kraftverk på tur.
Sverige, som skulle vara en global förebild i klimatkampen, agerar nu i panik för att säkra elförsörjningen med hjälp av fossil olja. Om Ringhals 1 och 2 hade fått vara kvar i drift skulle utgångsläget varit ett helt annat.
Men detta svek är det tyst om i debatten. Att Moderaterna lovade att elstödet skulle vara på plats den 1 november anses vara ett gigantiskt löftesbrott, som ältas i det oändliga. Men att de rödgröna sabbade det svenska elsystemet – vilket drev upp elpriserna – är närmast en icke-fråga i debatten.
En annan självutnämnd klimatförebild som smutsar ner sina händer denna vinter är Tyskland. Där säkrar man vinterns energibehov genom att satsa på kolkraftverk i stor skala igen. Tyska myndigheter har till och med beordrat att en vindkraftspark i den västra delen av landet ska monteras ner för att möjliggöra utvinning av brunkol på platsen.
Ett annat bisarrt exempel är Tysklands klimatprojekt i Sydafrika. Tyskarna har satsat stort på att förmå landet att fasa ut kolkraften till förmån för förnybar energi. Samtidigt har Tyskland börjat importera brunkol i stor skala från just Sydafrika inför vintern. ”Tyskland behöver mer kol än någonsin tidigare”, förklarar Deutsche Welles korrespondent till radioprogrammet Capetalk.
Nöden har som sagt ingen lag. Har man avvecklat 30 kärnkraftsreaktorer så har man.
Det är omöjligt att veta hur kritiska de närmaste veckorna och månaderna blir. Det enda vi säkert vet är att vi kör med hjulen farligt nära dikesrenen. Risken för frånkoppling av el är högst reell.
Vill det sig illa kan december 2022 bli energipolitikens motsvarighet till november 2015 för migrationspolitiken. Det var då allting plötsligt ställdes på sin spets och åratal av strutsbeteende och naivitet exponerades.
Ett brutalt uppvaknande. Kanske är det rentav vad som krävs för att få till stånd ett krismedvetande?
För ett lands elförsörjning är inget som lämpar sig vare sig för drömmerier eller blint marknadstänk. Det är en kärnuppgift för staten att se till att elsystemet är robust i alla delar av landet och vid alla möjliga väderlekar.
Många ropar efter en ny blocköverskridande överenskommelse om energipolitiken. Det låter ju bra. Men då ska man minnas att den förra energiuppgörelsen från 2016 är en bidragande orsak till att vi befinner oss i dagens utsatta läge.
Det är viktigare att göra rätt än att samla brett. Risken är uppenbar att en uppgörelse med de rödgröna bara skulle innebära nya subventioner till vindkraften, vilket ännu en gång skulle underminera kärnkraftens konkurrenskraft.
Vad Sverige behöver göra är att så snart som möjligt dra i gång byggandet av ny kärnkraft. Valet står inte mellan storskalig kärnkraft och små, modulära reaktorer (SMR), utan vi bör likt Polen satsa på bådadera.
Vattenfall bör genast återuppta planeringen för Ringhals 5 och 6 som stoppades i oktober 2014 efter de rödgrönas valseger. Arbetet hade då kommit så långt att en ansökan redan hade skickats in till Strålsäkerhetsmyndigheten. Den ligger såvitt känt kvar där, vilket borde kunna påskynda processen.
Många kritiker har pekat på kraftiga förseningar och fördyringar av kärnkraftsprojekt i Europa. Det är helt sant, men det är också erfarenheter som Sverige kan lära av. Vi bör exempelvis undvika Frankrike som leverantör och likaså akta oss för EPR-typen av reaktor.
I stället borde Sverige låta Sydkorea bygga de nya reaktorerna. Landet kommer inom kort att ha lyckats färdigställa fyra reaktorer i Förenade Arabemiraten inom loppet av drygt tio år efter att det första spadtaget togs.
Det finns flera skäl att satsa på traditionella reaktorer. Till att börja med behövs det ett stort tillskott av effekt i södra Sverige. Med två till tre nya reaktorer (Oskarshamn 4?) skulle vi återställa spelplanen som den en gång var och säkra elsystemet. Dessutom finns infrastrukturen för storskalighet redan på plats. Det vore oklokt att inte använda den.
Det utesluter på inget vis satsningar på SMR-er. Tvärtom finns det en mycket stor potential för dessa mindre kärnkraftverk i framtiden. Varför inte lägga SMR-er nära industrier i norr eller ansluta en från Ringhals till regionnätet i Göteborg för att stötta nyetablering av batterifabriken där, exempelvis?
Regeringen måste sätta fart med sin kärnkraftsoffensiv. Det måste även statliga Vattenfall, som dessvärre har gett olyckliga signaler om att nya stora reaktorer inte är aktuellt (något som förnekas från andra håll).
Går det att hoppas på att Socialdemokraterna är redo att ansluta sig? En trygg elförsörjning är central för den svenska industrins konkurrenskraft. Dessutom kan svensk kärnkraft spela en helt avgörande roll för klimatomställningen i norra Europa. Då skulle Sverige kunna förse Tyskland med fossilfri el när det är vindstilla.
Magdalena Andersson visade i våras att hon vågade tänka om i Natofrågan när utvecklingen krävde det. Nu är det inte längre den blinda tron på alliansfriheten som hon behöver överge, utan den okritiska vurmen för vindkraft.
Hur många tusen kubikmeter olja måste eldas i vinter för att de rödgröna ska vakna?
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Yara Hawari
Patrick Gathara
Marwan Bishara
Andrew Mitrovica
Julie Bindel
Tafi Mhaka
Jan Egeland
Hipolitus Wangge
Fisayo Soyombo
Priyamvada Gopal
visit website
